Arbetarrörelsen är på spaning efter en tid som flytt
Ungefär så uttrycker skribenten Katrine Marcal utvecklingen. Frågan är vad som egentligen återstår av arbetarrörelsen när samhället står inför en fjärde industriell revolution där jobben automatiseras?
Enligt rapporten “Vartannat jobb automatiseras inom 20 år – utmaningar för Sverige” av Stiftelsen för strategisk forskning från 2014 beräknas 53 procent av alla jobb i Sverige försvinna inom 20 år. De arbeten som automatiseras i högst utsträckning är ofta jobb som betraktas som klassiska arbetaryrken och som traditionellt varit fackansluta. Samtidigt som dessa jobb successivt tas över genom digitalisering och robotisering så blir bilden facket målar upp av en förtryckt arbetarklass allt mer främmande.
Fackföreningsrörelsens desperation gör sig inte minst påmind i LO:s senaste valfilm. Med ödesmättad och dramatisk bakgrundsmusik haglar påståenden som “Moderaterna kommer fördärva hela arbetsmarknaden och sätta den ur spel”, “Ingen får bli sjuk eller skaffa barn” och “Lönerna för undersköterskor kommer sänkas med 30 procent”. Filmen i sig skapade dock mer debatt om dess egen sanningshalt än om deras medlemmars situation. Debattörer från såväl vänster som höger gick ut och konstaterade att många påståenden var rena lögner. Filmen må uppröra, men framför allt är den ett symtom på arbetarrörelsens desperata vilja att elda upp en konflikt från fornstora dagar, som helt enkelt inte gör sig gällande längre.
LO:s valledare ryckte på axlarna när han fick frågan om de inte spred desinformation och menade att deras film bara utgick från medlemmarnas oro. Frågan är dock vilka dessa medlemmar är på sikt? 2014 uppgick andelen av LO-arbetare som var fackanslutna till 64 procent. 2015 var LO:s medlemsantal de lägsta på femtio år och bara under 2000-talet har de tappat 30 procent av sin medlemskår. När denna trend ses i kombination med den ökade automatiseringen ställs frågan vilka som egentligen kommer vara med i facket om några decennier, om inte robotar och datorer ska tillåtas vara fackanslutna?
Ändå kämpar LO för att piska upp en stämning som om det vore 1917 och missar helt de verkliga utmaningarna. Retoriken får det att låta som att Sveriges löntagare är förtryckta och står på randen till att behöva leva på existensminimum. I själva verket har Sverige Europas femte högsta mediantimlöner. Angreppen är helt felriktade och lämnar inga svar på de utmaningar som svensk arbetsmarknad faktiskt står inför i dag. Antalet arbetsföra människor ökar, inte minst med de många nyanlända som ofta har lägre utbildningsnivå och som saknar en nyckel som svenska språket. Samtidigt visar alltså prognoser att över hälften av jobben som finns i dag kan vara borta om tjugo år. Det vore kanske klädsamt av arbetarrörelsen att prata om utmaningar som att dagens jobb försvinner istället för att svartmåla Moderaterna i syfte att provocera fram en konflikt.
Istället väljer man gärna att sticka huvudet i sanden på spaning efter en tid som flytt. Socialdemokraternas huvudtalare i Borås i dag, IF Metalls första kvinnliga ordförande Ylva Nilsson, får gärna överraska oss med en relevantare retorik.
