Mikael Hermansson: Anpassning på ytterkanten bakom M:s framgångar
Förhandssnacket om dagens partisympatimätning har till inte obetydlig del handlat om Liberalerna. Det försvinnande lilla partiet motsvarade de negativa förväntningarna och ligger stadigt under fyraprocentsspärren även denna gång. Valet av Nyamko Sabuni har inte motsvarat förväntningarna i något avseende. Snarare har tvivlet tilltagit om det för svensk demokrati så väsentliga partiet över huvud taget har någon framtid i landets lagstiftande församling efter nästa val.
I sak är det lite i mätningen som förvånar. Miljöpartiet har näsan över vattenytan, Centerpartiet och Vänsterpartiet håller de positioner de har förvärvat sedan valet. Kristdemokraterna backar och Sverigedemokraterna har stelnat på en förhållandevis hög nivå.
”2006 handlade det om att svetsa samman ett borgerligt lag av fyra delvis disparata partier kring en mittenpolitik. Ulf Kristerssons omständigheter ser sannerligen annorlunda ut än de som hans företrädare Fredrik Reinfeldt hade att bemästra.”
Socialdemokraterna fick i våras ett uppsving som förklarades med att det fanns en folklig längtan efter ledarskap i en ond tid. Trygghet i en otrygg tid, en fast hand att hålla i när det blåser. Ena dagen famlar vi efter statsepidemiologen Anders Tegnells, nästa står statsminister Stefan Löfven där och sträcker ut sin vältvättade och spritdränkta.
I förhållande till majmätningen har S rasat med drygt fyra procentenheter, en väsentlig försämring. Men som statsvetarprofessorn Li Bennich Björkman i Uppsala poängterar i en intervju med TT så är det mindre intressant att jämföra dagens med SCB:s förra än med två senare mätningar under sommaren som snarare visar på att det som nu skett utgör en smärre förbättring – men från en lägre nivå.
Ledarskap handlar om många saker. Parallellt med pandemins utveckling har statsminister Stefan Löfven visat flera prov på en kluven framtoning som inte kan räknas bort ur sammanhanget; ena dagen statsman, andra den som inte vill ta det fulla ansvaret.
Statsministern Stefan Löfven har säkert många goda sidor men också en enerverande förmåga att inte riktigt kunna övertyga när han tar till orda. Detta drag blev synligt i den intervju med s-ledaren som publicerades i Dagens Nyheter samma dag som SCB-mätningen offentliggjordes. Löfven, som gärna varit den som med statsmannamalm i stämman uppmanat folk att tvätta händerna, hålla avstånd och visa hänsyn, valde i DN att helt distansera sig från ansvarsfrågan när det gällde de många dödsfallen som inträffat inom äldreomsorgen. Detta var en exklusiv angelägenhet för landets 21 regioner.
Onekligen rätt i sak, vilket Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, kunde visa i den granskningsrapport som presenterades i förra veckan. Men nog borde väl statsministern ha mer att säga om sin och regeringens roll i sammanhanget än att hänvisa till rollfördelningen mellan stat, region och kommuner? Den frågan blir berättigad av det faktum att regeringen trampat över sådana gränser i andra sammanhang under pandemin, gärna varit proaktiva och gjort snabba insatser för att förstärka där regionerna visat sig svajiga – skyddsutrustning, provtagning med mera.
Den som ställer sig längst fram måste veta med sig om att det också innebär större förväntningar på just ett ledarskap som inte stannar vid att peka på andras ansvar.
Men ledarskap kan utövas på fler sätt. Moderaterna är novembermätningens vinnare med ett cirka två procentenheter bättre resultat än för sex månader sedan.
Anledningen? Tydligare fokus på brott, mera brott och på en allt mer negativ syn på invandring.
Li Bennich Björkman satte dock i sin kommentar fingret på den ömma punkten i framgången, att partiet ”gått in i en fas där de börjar bilda en allians med KD och SD” och har i det sammanhanget tagit på sig ledartröjan.
Förmågan till anpassning är onekligen en ledaregenskap som tidigare M-ledare haft nytta av. 2006 handlade det om att svetsa samman ett borgerligt lag av fyra delvis disparata partier kring en mittenpolitik. Ulf Kristerssons omständigheter ser sannerligen annorlunda ut än de som hans företrädare Fredrik Reinfeldt hade att bemästra. Nu handlar det om att befästa en åsiktsgemenskap på en ytterkant.
