Andreas Johansson Heinö: Andreas Johansson Heinö: Oron för vår demokrati är överdriven
I de senaste mätningarna från SOM-institutet vid Göteborgs universitet har andelen svenskar som är “mycket oroade” över försvagad demokrati ökat till 36 procent. Det är mer än dubbelt så många som när frågan ställdes första gången 2006 (Svenska trender 1986-2020).
Oron motsvaras inte av ett ökat missnöje. Förtroendet för de demokratiska institutionerna och aktörerna är stabilt eller ökande. Och på den övergripande frågan svarar 77 procent att de är ganska eller mycket nöjda med hur demokratin fungerar, vilket är högsta nivån sedan 2014. Varken flyktingkris eller coronapandemi har alltså haft någon mätbart negativ effekt på tilltron till demokratin i Sverige.
Däremot finns det gott om tunga aktörer som av olika skäl underblåser bilden av en hotad demokrati.
Socialdemokraterna har de senaste månaderna drivit en omfattande kampanj för att Sverige står inför ett demokratiskt hot om Sverigedemokraterna ges inflytande över regeringspolitiken. Denna analys har stöd av såväl mindre riksdagspartier som flera ledarsidor i mitten och till vänster.
”Varken flyktingkris eller coronapandemi har alltså haft någon mätbart negativ effekt på tilltron till demokratin i Sverige.”Andreas Johansson Heinö
Sverigedemokraterna å sin sida har under flera år hävdat att de andra partierna inte lyssnar på folkviljan och därmed åsidosätter demokratin. Denna världsbild, enligt vilken den politiska och mediala eliten själva utgör det största demokratihotet, förmedlas sedan lång tid av en rad opinionspublikationer till höger om etablerad media, med Bulletin som det senaste exemplet.
Och sedan har vi Moderaterna som hellre pratar om Vänsterpartiets demokratiska opålitlighet men också, med ett lägre tonläge, har presenterat en rad reformförslag för hur demokratin behöver stärkas.
En spetsig slutsats är att vi har en välfungerande och av medborgarna uppskattad riksdag där ledamöterna sitter och oroar sig över motståndarnas demokratiska legitimitet.
Men vad det egentligen handlar om är en helt naturlig variation i demokratisyn. Det finns en kollektiv glömska i svensk demokratidebatt, som bidragit till en skadlig mytbildning om en demokratisk enighet som aldrig har funnits.
Visst har demokratin i snart hundra år varit “the only game in town”, som demokratiforskarna brukar sammanfatta läget när demokratin är konsoliderad i ett land. Det var länge sedan som det fanns relevanta aktörer som ville ersätta demokratin med något annat.
Däremot har det alltid funnits stora och viktiga skillnader mellan framförallt socialdemokraternas och de borgerliga partiernas syn på hur demokratin ska fungera. Den borgerliga demokratisynen vilar på maktdelning. När stat, marknad och civilsamhälle hålls isär följer också naturliga begränsningar av politikens räckvidd. Den socialdemokratiska synen har i stället haft hela samhället som arena. Någon strikt uppdelning mellan det politiska och det icke-politiska har aldrig accepterats.
Sverigedemokraterna särskiljer sig längs en annan dimension. För Sverigedemokraterna är representativ demokrati alltid en obekväm kompromiss, risken är ju att folkets representanter korrumperas av makten och vänder sig emot folkviljan. Hellre då ett system med fler folkomröstningar och ett demokratiideal som strikt begränsas av åsiktsrepresentativitet.
Dessa åsiktsskillnader är fruktbara. Gå inte på spinnet att demokratin är hotad av att partier har olika syn på politikens gränser.
