Johanna Grönbäck: Allt som digitaliseras är inte guld
Digitaliseringen inom offentlig sektor upplever något av ett bakslag. Från att ha omhuldats som en smart och häftig lösning på problem man hade och kanske hade, hörs nu fler fråga sig om vi kanske sprungit lite för fort fram utan att veta vart vi faktiskt vill komma. Ett exempel är att regeringen nu tagit bort krav på digitala lärverktyg i förskolan.
Johanna Grönbäck
är statsvetare och kommunikationschef på Ratio.
Men GP:s ledarskribent Karin Pihl (9/10) gör debatten en välgärning när hon också konstaterar att det inte finns en digitalisering, utan flera. Hon skriver om AI i vården. 1177:s digitala AI-system, som ska tolka patienters ord och symptom, har gjort många felsorteringar av patienter, vilket riskerar innebära felaktig eller bristande vård. Det har varit en usel digitalisering. En bra digitalisering är i stället den AI som bidragit till att öka antalet identifierade bröstcancerfall.
Välavvägda digitala verktyg kan på rätt plats och med rätt kompetens vara hjälpsamma och effektiviserande på ett sätt som förbättrar tillvaron för både anställda och medborgare. Men ganska ofta har beställarna tjusats av häftiga ord, fina powerpoint-bilder och föreställningen att få vara i framkant, och i det tappat fokus på hur det också fungerar i praktiken och vilka mål man vill uppnå.
Att digitalisering är brett och innehåller olika verktyg mer eller mindre lämpade för olika situationer, är det lite nyktrare perspektivet som nu hörs för den offentliga sektorns fortsatta arbete. Med ett undantag: Polisen.
För polisens arbete är de digitala verktygen fortfarande de enkla och häftiga.
Nu snabbutreds bland annat utökad möjlighet till ansiktsigenkänning (övervakning och ansiktsidentifiering i realtid), en femdubbling av antalet övervakningskameror och ökade möjligheter till drönarövervakning.
”För polisens arbete är de digitala verktygen fortfarande de enkla och häftiga.”Johanna Grönbäck
Om och hur det kan bistå i att minska brottsligheten talas det mindre om. Det är verktygen i sig som är i fokus. Men tyvärr ger de sällan den effekt man hoppas på: I Sverige har man inte kunnat se att det ger signifikanta brottsförebyggande effekter på våldsbrott med denna typ av övervakning. I London, en av världens mest kameraövervakade städer, ökar den grova brottsligheten. En miljon kameror till trots.
När digitala verktyg brister eller används ogenomtänkt i vården riskerar patienter att drabbas med förödande konsekvenser. När detsamma görs i polisens arbete riskerar följderna bli felprioriteringar, olösta brott, förlorad integritet och en för polisen försämrad kapacitet att ägna sig åt traditionellt polisarbete. Med många övervakningskameror och bilder följer rimligen fler krav på att undersöka om det finns film vid brott, och behov av många anställda som ska hantera detta. Det riskerar att bli mer arbete framför skärm än på stan.
