Anela Murguz: Alla partier mår bra av en frifräsare
Lite förenklat kan man säga att det finns två typer av politiker: De som följer partipiskan och de som har svårt för att rätta sig i ledet. Partierna borde bli bättre på att värna om den senare kategorin. De som vågar sticka ut hakan är få, men behövs i svensk politik.
Jag håller inte alltid med alla frifräsare som finns i de flesta partierna. Jag har till exempel inte mycket till övers för den narkotikapolitik som KD:s Europaparlamentariker Sara Skyttedal förespråkar, men kan ändå häpna över partiets behandling av henne.
I ett antal utspel har KD-politikern förespråkat avkriminalisering av narkotikabruk. Det var också narkotikafrågan som ledde till den infekterade konflikten mellan henne och den tidigare partisekreteraren Johan Ingerö. Något som slutade med att Skyttedal polisanmälde honom för sexuellt ofredande, en händelse som ska ha utspelat sig för nio år sedan enligt Skyttedal.
Även om en förundersökning aldrig inleddes fick Ingerö lämna sitt jobb och partiledaren Ebba Busch har vid flera tillfällen sagt att Skyttedal har partiets fulla stöd med anledning av den händelsen. Man kan däremot inte bruka narkotika (Skyttedal har varit öppen med att hon gjort det av medicinska skäl, där det är lagligt) och samtidigt representera Kristdemokraterna, har Busch – som själv skrivit på ett strafföreläggande för grovt förtal – sagt.
När partiet samlats i Örebro för sina kommundagar i helgen är framtiden för Skyttedal därmed oviss. Inte på grund av polisanmälan som sagt, utan för hennes frispråkighet i narkotikafrågan.
”Politiken behöver ta form någonstans och för det behövs personer som vågar sticka ut hakan, ta obekväma strider och ifrågasätta rådande politiska normer.”Anela Murguz
Men den som följt Skyttedal genom åren vet att frispråkigheten är en stor del av den hon är. Det är inte första gången som hon gått emot partilinjen. Först 2014 när hon ifrågasatte den generösa migrationspolitiken och 2015 när hon fällde Decemberöverenskommelsen.
Då var hon ordförande för ungdomsförbundet. När hon nu är Europaparlamentariker är kraven visserligen högre och ansvaret större. Det går därmed inte att köra solo eller gå emot partilinjen i lika hög utsträckning. Men det borde oavsett inte komma som en överraskning för KD att Skyttedal är den typ av politiker som hellre bildar opinion än följer den.
I svensk politik anses det vara något fult. Går man med i ett parti förväntas man arbeta för partiets bästa och anpassa sig till den politik som tagits fram. Men det är en rätt statisk syn på politik. Politiken behöver ta form någonstans och för det behövs personer som vågar sticka ut hakan, ta obekväma strider och ifrågasätta rådande politiska normer.
Det är inte en tacksam uppgift. Men det är en egenskap hos ett fåtal politiker som väljare borde uppskatta mer – även när vi inte håller med dem. Att partierna är så rädda denna typ av politiker är obegripligt. Jag vet vad jag själv föredrar: Den politiker som vågar gå sin egen väg i tron om att det den står för är rätt, inte den som ängsligt springer åt samma håll som alla andra.