Alla klyftor handlar inte om ekonomi
Nationalekonomerna Anders Björklund och Daniel Waldenström skriver i DN Debatt (7/6) att ”Sverige inte är ett land med stor och växande ojämlikhet”. De menar att den allmänna uppfattningen i frågan är missvisande: Sverige är enligt statistiken ett av världens mest ekonomiskt jämlika länder.
I debatten låter det tvärtom. Under flera års tid har debattörer och analytiker från både höger och vänster varnat för utvecklingen av ett mer segregerat samhälle med växande klyftor mellan samhällsgrupper. Det har ofta sagts att klyftorna kommer att skena till följd av pandemin, något som också stod i fokus under partiledardebatten för några veckor sedan där välfärd och trygghet diskuterades.
Samtidigt säger Björklund och Waldenström att detta är en schablonbild. De skriver exempelvis att ”I OECD:s senaste jämförelse är svensk inkomstojämlikhet på plats nio i Europa” och att ”Sverige tillhör alltså de 5–7 länder – av 17 rika länder – med mest jämlika disponibla årsinkomster”. Allt detta pekar enligt dem på att det ”är en rimlig slutsats att Sverige fortfarande tillhör gruppen länder med minst inkomstspridning i världen.” Författarna förnekar dock inte att det finns en ökning i inkomstskillnader i Sverige, de menar bara att denna utveckling varken är så markant eller så dramatisk som den offentliga debatten gett sken av.
”Det är minst lika viktigt att uppmärksamma de sociala verkligheterna bakom de ekonomiska siffrorna.”Edel Irén Segersam
Allt detta rimmar något oharmoniskt med den bild vi har blivit vana att måla upp under de senaste åren. Det är dock viktigt att påminnas om att ekonomi inte är någon universalvetenskap. Även om artikelförfattarna har rätt innebär detta inte att Sverige är ett jämlikt land. Jämlikhet är ett brett begrepp, som inrymmer mer än nivelleringen av årsinkomster mellan människor. Att enbart fokusera på ekonomiska klyftor kan göra oss blinda för andra viktiga sorters klyftor.
Den franske sociologen Pierre Bourdieu skilde på tre olika sorters kapital. Det första är det gamla goda ekonomiska kapitalet, det Björklund, Waldenström och kompani tvistar om. Den andra sortens kapital är socialt kapital, som handlar om de resurser en individ har i form av sitt nätverk av mänskliga relationer. Det tredje är kulturellt kapital, individens intellektuella konto i form av utbildning, språkkunskaper och så vidare. Alla tre former av kapital är mer svårfångade och flyter in i varandra.
Om Björklund och Waldenström har rätt har vi inte lika stora ekonomiska klyftor jämfört med andra länder. Dock ser vi en markant ökning i klyftorna när det gäller andra sorters kapital. Ett samhälle som blir mer geografiskt segregerat medför stora klyftor när det gäller socialt kapital, vilket innebär att social rörlighet och klassresande försvåras för vissa samhällsgrupper. Där blir klyftorna i socialt kapital orsak till klyftor i ekonomisk kapital.
Ekonomi innefattar således mer än pengar, något som sällan kan fångas helt i svepande sammanfattningar. Däremot bör denna lärdom appliceras på samhället i stort. Världen är ett komplext pussel, där ekonomin bara utgör en av pusselbitarna. Det är minst lika viktigt att uppmärksamma de sociala verkligheterna bakom de ekonomiska siffrorna.
