Jenny Åkervall: Närvaron av mobilen försämrar din förmåga lösa problem

Efteråt berättar jag exalterat om innehållet för maken. Visste han att i princip hela Europas vinbestånd höll på att duka under på grund av det där lilla krypet?! Att enda lösningen till slut var att ympa de europeiska vinstockarna på amerikanska rötter som utvecklat en resistens mot vinlusen. Och att i princip hela världens vinbestånd numera står på dessa lusresistenta amerikanska rötter? Självklart visste han inte det. Men sådant där är ju så intressant att man kan bli galen. Vinlus heter för övrigt phylloxera vastatrix på latin.

Frågan som bitit sig fast långt efteråt rör emellertid inte lusen som sådan, utan: hade jag tagit mig igenom artikeln om jag läst tidningen digitalt? Om jag suttit där med min padda eller telefon och med smörgåsflottiga fingrar aktivt tvingats klicka på en länk långt ner i kulturdelens rullmeny med den föga braskande rubriken ”Insekten som höll på att slå ut Europas alla vingårdar”. Med största sannolikhet inte.

44 procent av befolkningen, 16-80 år, läser fortfarande en vanlig dag en tryckt morgontidning (branschfakta från Tidningsutgivarna). Förvånande många, är min spontana reaktion. Det räcker att titta sig omkring i kollektivtrafiken. Alla sitter med näsan i telefonen. Allt fler väljer att ta del av sina nyheter via de digitala kanalerna. Och vad händer egentligen med kunskaps- och informationsinhämtningen då? Man kan ju ha sina misstankar. Att vi exempelvis främst väljer att klicka på de nyheter som handlar om saker som redan intresserar oss. Eller möjligen även de nyheter som kommersiellt drivna krafter vill få oss att klicka på? Med konsekvensen att vi genom vår nyhetskonsumtion bara cementerar vår världsbild, bekräftar vårt ego och sakta men säkert blir mer inskränka, narcissistiska och oreflekterande nickedockor i marknadskrafternas händer?

Sedan har vi det här med hjärnan. Neuro- och kognitionsforskningen har redan börjat slå larm om vad internet gör med våra hjärnor.

Våra hjärnor är plastiska, det vill säga formbara, de påverkas av våra intryck, beteenden och tankar. Det är en fantastiskt upptäckt. Tidigare trodde man att en hjärna var färdigformad vid 25, 30 års ålder. Nu vet man att den formar sig livet ut. Det innebär emellertid också att dåliga vanor formar lika mycket som goda.

Med smarttelefoner utsätter vi oss hela tiden för avbrott och den undermedvetna stressen av att vara nåbara, titta på en statusuppdatering och svara snabbt på olika meddelanden. Dessa upprepade växlingar mellan uppgifter leder till ängslighet och oro och höjer nivåerna att stresshormonet kortisol i hjärnan. Forskare har också upptäckt att närvaron av en telefon försämrar problemlösningsförmågan och att den information man förhoppningsvis tar till sig när man gör flera saker samtidigt hamnar i ”fel” del av hjärnan, inte i det djup- och meningsskapande långtidsminnet.

Den nya tekniken har revolutionerat våra liv, det råder det ingen tvekan om. Men vad gör den med våra personligheter och våra hjärnor? Nu finns konkreta forskningsresultat. Det finns anledning för oss att börja ta till oss till dessa.