Annons

Jenny Åkervall: Låt oss prata om dickpics

En hel del märkliga och gränslösa beteenden har blottlagts i svallvågorna av #metoo. Detta med dickpics till exempel.
Jenny Åkervall
Inpass från vänster • Publicerad 20 december 2017
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Det är frestande att tro att det handlar om någon slags kompensationsmekanism”, skriver Jenny Åkervall apropå fenomenet dickpics.
”Det är frestande att tro att det handlar om någon slags kompensationsmekanism”, skriver Jenny Åkervall apropå fenomenet dickpics.Foto: Claudio Bresciani/TT

För er som inte vet vad en dickpic är: En bild på en penis som är skickad i syfte att uppvakta och som är oönskad av mottagaren.

Annons

De senaste månadernas rapportering av sexuella trakasserier har tydliggjort att detta är en företeelse som är betydligt vanligare än vad i alla fall jag begripit. Hundratals kvinnor har klivit fram och vittnat om att de fått penisbilder utan att ha bett om det. Det är så absurt att det är svårt att ta in. Än mindre begripa vad det egentligen står för. Som gift 45-åring helt utan erfarenhet av att dejta via nätet får jag ringa singelbekanta för att få en tydligare bild av hur det överhuvudtaget kan gå till.

En av tjejerna berättar att hon har fått dickpics vid 12-13 tillfällen. Samtliga av olika män som hon haft kontakt med via en dejtingsajt. Det har börjat med småprat med någon hon ytligt uppfattat som vettig. Så plötsligt, mitt i någon lättsam konversation om fritidsintressen och träning, är den bara där i telefonen. Bilden. På kuken. Helt oombett. Vid senaste tillfället hade en kille till och med skickat en kort film på sig själv, där han spatserade genom ett rum iförd endast ett par flip flops och med snoppen fritt svajande mellan benen.

Det är lätt att göra sig lustig över fenomenet. Det är ju så imbecillt att man kan falla död ner. Vad tror dessa män egentligen?

Det är frestande att tro att det handlar om någon slags kompensationsmekanism. Att det här är män som i själva verket har problem med att upprätthålla bilden av sig själva som potenta och manliga. Att skicka en bild av sitt kön förstärker då bilden av att vara viril och överröstar en rädsla för egna tillkortakommanden. På samma sätt som en person med narcissistiska drag kämpar för att upprätthålla en grandios självbild för att inte komma i kontakt med en underliggande, betydligt mörkare syn på sig själv.

Samtidigt går det inte att utesluta att det också handlar om någon form av maktspråk. Ett gränslöst intrång i någons integritet. En mental våldtäkt. Jag läser ett uttalande av en psykolog som är inne på att åtminstone en del män upplever en sexuell spänning av idén om att en okänd kvinna ser deras genitalier.

Värt att lägga på minnet är hur som helst att den som upplever obehag efter att ha fått en dickpic uppmanas att polisanmäla. Särskilt om bilden skickas från någon man står i beroendeställning till, som en chef.

Jag tar upp ämnet med några manliga vänner. En av dem berättar att han en gång för länge sedan fick motsvarande bild av en kvinna. De hade bara pratat kort vid ett tillfälle, så ett par månader senare, bilden på kvinnans nakna underliv i hans telefon.

Min spontana reaktion på hans berättelse är att avfärda kvinnan som galen. Psykiskt sjuk. Kanske ett psykostillstånd? Men så kommer tanken ikapp mig. Insikten om hur våra fördomar om könen är så svåra att befria sig från. Hur jag dömer så olika.

En man som skickar en bild på sin penis är omdömeslös och lider på sin höjd av ett komplex.

En kvinna som skickar en bild på sitt kön är psykiskt sjuk.

Den åtskillnaden jag gör – och som jag gissningsvis inte är ensam om – tål att reflekteras över.

Annons
Annons
Annons
Annons