Stefan Eklund: AI-teknik gör journalistiken prisvärd
AI, artificiell intelligens, har sedan den blivit tillgänglig för alla via exempelvis det digitala verktyget ChatGPT väckt oro, inte minst bland mediekonsumenter. Går det att lita på att de texter och de bilder vi ser i mediernas kanaler är äkta och producerade av människor, inte bara ett resultat av AI-tekniker?
Frågan är rimlig, för AI-tekniken öppnar för enorma möjligheter att producera falskt journalistiskt material. Men – och det är ett stort men – AI ger också möjlighet att utveckla journalistiken, att göra den bättre och mer effektiv.
Ett bevis för det fick vi i torsdags när Stora Journalistpriset delades ut, i fyra kategorier. I kategorin Årets förnyare var två av de tre nominerade bidragen byggda på AI-teknik.
Vann gjorde Sydsvenskans reporter Inas Hamdan för sin granskning av Al Jazeeras rapportering om Sverige. Al Jazeera har sitt säte i Qatar och är ett av arabvärldens största mediebolag som når 430 miljoner hushåll i 150 länder. Inas Hamdan ville undersöka bolagets rapportering om Sverige under två år och finna tendenser och centrala teman. En omöjlighet med bara mänsklig kraft men genom att låta AI-verktyget ChatGPT analysera alla de inslag om Sverige som producerats av Al Jazeera under nämnda tidsperiod fann Inas Hamdan att mediebolaget nästan uteslutande fokuserade på tre ämnen: koranbränningar, Natokrisen och påståendet att svensk socialtjänst systematiskt för bort muslimska barn. Det gick också att se att konspirationsteorier och rena lögner var vanligt förekommande medan svenska motröster nästan aldrig hördes.
Så med hjälp av AI kunde Inas Hamdan påvisa en systematik i Al Jazeeras felaktiga rapportering om Sverige och därmed finna en stark orsak till den kraftigt försämrade bilden av Sverige som vuxit fram i arabvärlden de senaste åren.
Det andra nominerade bidraget som byggde på AI var Svenska Dagbladets kulturredaktions AI-analyser av populära poddar med stort inflytande, som exempelvis mediekändisarna Alex Schulmans och Sigge Eklunds podd ”Alex & Sigge”. Resultatet är kanske mer kul än viktigt men metoden man använde visar hur AI-tekniken snabbt kan göra ett jobb som skulle kräva mycket möda och mycket tid för en journalist. Så AI tog fram resultaten, sedan tog människan, redaktören, vid med analys och presentation.
”Så med hjälp av AI kunde Inas Hamdan påvisa en systematik i Al Jazeeras felaktiga rapportering om Sverige och därmed finna en stark orsak till den kraftigt försämrade bilden av Sverige som vuxit fram i arabvärlden de senaste åren.”
Så AI är här för att stanna, även som journalistiskt redskap. Tekniken ger stora möjligheter, men ställer också stora krav på mediebolagen att hantera den ansvarsfullt och med full transparens gentemot läsare, lyssnare och tittare.
Även i de andra kategorierna i Stora Journalistpriset (en av de tolv jurymedlemmarna är Borås Tidnings kulturchef Hanna Grahn) såg man spår av ny teknik och nya former.
Att en podd blev Årets berättare – SvD:s och produktionsbolaget Bandas ”Dynastin”, om Jan Stenbecks familjeimperium – säger något om hur journalistik numera kan ta sig andra former än text och bild även i en klassisk reportagegenre.
Årets avslöjande blev Aftonbladets reportage om hur H&M, tvärt emot vad företaget påstår, skickar returnerade kläder till sopberg i afrikanska länder där kläder bränns okontrollerbart och därmed påverkar miljön negativt.
Avslöjandet gjordes med hjälp av airtags som man fäste på kläder och sedan kunde spåra. Ny teknik igen.
Så det slutgiltiga intrycket av Stora Journalistpriset är att mediebranschen, trots att den befinner sig en svår ekonomisk situation, är med sin tid och använder avancerad teknik för att fullfölja det uppdrag vi har haft i hundratals år; att skapa journalistik som gör världen bättre och sannare.
