Anela Murguz: Aftonbladets ledarsidas syn på klass är problematisk

Svensk vänster må historiskt ha varit duktig på att fånga upp politiska strider som varit viktiga för arbetarklassen, men den är totalt oförmögen att förstå den underklass som växer fram i Sveriges utsatta områden.

I en ledarartikel på Aftonbladet (1/3) utnämner ledarskribenten Jonna Sima rapparen Yasin som en sanningssägare för svensk underklass. Medelklassens motsvarighet är enligt henne DN-skribenten Andrev Walden.

Sima menar att de båda sätter ord på en oroande samhällsutveckling, om än från olika perspektiv. Walden för att han beskriver den ekonomiska stress som svensk medelklass känner när den ekonomiska krisen tilltar. Yasin för att han i sitt nya album rappar ”som ingen annan” om ”vad som händer på samhällets skuggsida”.

Sima nämner förstås att Yasin nyligen avtjänat ett fängelsestraff för bland annat grovt vapenbrott. Men enligt henne verkar allt vara överklassens fel. Det är deras sjuka ideal som gör att medelklassen lever på tillgångar den inte har och att gangsterrapparna vill åka i dyra bilar med dyra märkesklockor. I stället för att kritisera Walden och Yasin för deras iakttagelser tycker Sima att vreden ska riktas mot politiken och ”de strukturer som gjort att alldeles för många är rädda att falla i dagens Sverige.”

Så verkar Yasin också se sig själv; som en iakttagare. I låten ”Rap är ingen konst” sjunger han just det, att rap inte är konst. ”Det är ett sätt att prata ut när samhället gör dig lack”.

Låt för all del rapen bli någon form av samtalsterapi. Samhällskritiken som löper som en röd tråd genom Yasins nya album är också dess styrka. Men det får aldrig bli så att även skjutningar blir ett sätt att prata ut när samhället gör dig lack.

Det verkar svensk vänster tycka så länge de fortsätter driva tesen att det grova våldet är alla andras fel än de som faktiskt begår våldshandlingarna. Det betyder inte att det saknas brister i samhället. Men att det finns klassklyftor, segregation och bristande integration så det ryker om det friskriver inte människor från eget ansvar över de val de gör i sina liv. Dessutom visar en färsk rapport från Brå att sambandet mellan socioekonomisk bakgrund och delaktighet i brott är svagt, även om det finns.

Människor väljer inte vilket område de föds i. Vilka sociala kontexter de ingår i tidigt i livet. Och vilka livsförutsättningar de därmed får. Men att ta steget in i den kriminella världen är ett val. Ett högst medvetet sådant. Lika medvetet som när svensk medelklass sätter det i system att leva på lånade pengar.

Att det finns massvis med svenska ungdomar i förorterna som växer upp med knappa förhållanden i en oerhört utsatt miljö, men som ändå väljer en annan väg än den kriminella, verkar inte spela någon roll. I vänsterns klassanalys finns det ändå ingen plats för dem.