Annons

Lars Adaktusson: Vikten av att återrapportera till väljarna

Mitt fjärde verksamhetsår som Europaparlamentariker har tagit slut. Precis som tidigare år har huvudfokus i mitt parlamentariska arbete legat i utrikesutskottet. De senaste månaderna med förhandlingar om åtgärder mot terrorfinansiering, situationen i Gaza och människorättsläget i Iran.
Lars Adaktusson
Publicerad 28 juli 2018
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det är viktigt att politiker återkopplar medborgarna om vad de åstadkommit under en mandatperiod, anser Lars Adaktusson.
Det är viktigt att politiker återkopplar medborgarna om vad de åstadkommit under en mandatperiod, anser Lars Adaktusson.Foto: PONTUS LUNDAHL / TT

Men som Europaparlamentariker tar jag också varje månad ställning till förslag från alla möjliga politiska områden. Varje månad samlas Europaparlamentet till plenarsession i Strasbourg där betänkanden och förslag efter utskottsbehandling kommer upp till omröstning. Avgörande för hur jag lägger min röst i dessa voteringar är kristdemokratins värderingar och den Europapolitik som partiet gick till val på 2014. En av de bärande delarna i den politiken är den så kallade subsidiaritetsprincipen, det vill säga att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt.

Idag finns åtskilliga exempel på problem och utmaningar som enbart kan lösas genom mer samarbete mellan EU:s medlemsländer. Migrations- och flyktingpolitiken, gränsöverskridande brottslighet och terrorism samt klimatutmaningen är några exempel på områden där överstatligt beslutsfattande är både motiverat och relevant. Samtidigt finns det inom EU-samarbetet en betydande risk för att makt med automatik överförs till Bryssel på fler områden än nödvändigt.

Annons

I de frågor där medlemsländerna själva är bäst lämpade att bestämma ska inte EU lägga sig i beslutsfattandet. Att bevaka detta och motverka onödig överstatlighet har från början varit en ambition i mitt arbete. Därför har varje verksamhetsår avslutats med att jag sammanställt en rapport om den praktiska tillämpningen av subsidiaritetsprincipen. Årets rapport presenterade jag tidigare nu i juli.

I den rapporten finns ett urval av frågor som Europaparlamentet haft att ta ställning till och där jag efter subsidiaritetsgranskning beslutat rösta nej. Antingen därför att det rör sig om politiska områden som EU inte ska ägna sig åt, eller därför att det handlar om förslag som i förlängningen innebär att EU:s redan stinna budget blir än stinnare. Det är inte ett fulländat sätt, men det är ett av flera sätt som jag försöker återrapportera till väljare och sympatisörer hur jag förvaltat det förtroende jag fick i EU-valet 2014.

För att nämna några exempel: Jag har röstat nej till att föra över mer av kulturpolitiken till EU-nivå, nej till olika typer av överstatliga arbetsmarknadsåtgärder som bättre sköts på nationell nivå, nej till den av de europeiska socialdemokraterna igångsatta processen att flytta välfärdspolitiken till Bryssel, och nej till olika förslag om generella ökningar av EU-budgeten.

Att Kristdemokraterna lägger stor vikt vid subsidiariteten innebär inte att partiet i grunden är EU-kritiskt. Som kristdemokrater välkomnar vi samarbete och försoning mellan Europas länder och vi inser den historiska betydelse som EU haft och har när det gäller fred, säkerhet och ekonomisk utveckling.

Vår vision är ett starkt, relevant och framtidsinriktat Europasamarbete. För att nå målet krävs att EU ägnar mer tid och energi åt de stora och gränsöverskridande utmaningarna.  Det kräver vilja och mod till prioriteringar, som tyvärr saknas på många håll idag.

Annons
Annons
Annons
Annons