Små, blå figurer firar 50 år

De bor i svampar och älskar hallonsaft men är livrädda för trollkarlen Gargamel.

Nu fyller de små figurerna med vita luvor 50 år!

Inte många leksaker slår smurfarna i popularitet och spridning. De finns över nästan hela världen, och många är de barn som läst albumen, sett filmerna och haft en liten leksakssmurfsamling i sin ägo.

– Jag minns kälksmurfen och sotar-smurfen och den som åkte trehjuling. Särskilt sotarsmurfen gillade jag, för den hade en stege och en viska, säger Magnus Olofsson. Som alla andra lekte han med smurfar när han var liten, och varje gång morfar kom på besök hade han en ny smurf med till Magnus.

Samlarsmurfar

De flesta som var barn på 70- och 80-talet minns de små samlarfigurerna i PVC som man lekte med, men för Magnus Olofsson har smurfarna fått en ny betydelse i vuxen ålder.

– Morsan tjatade på mig för några år sen att jag skulle komma och hämta min låda med gamla smurfar som stod och skräpade på vinden.

När Magnus öppnade lådan och återsåg sin gamla smurfsamling – 61 fina smurfar – blev han sugen på att börja samla igen.

– Det började med att jag kollade runt lite på nätet, och köpte några enstaka smurfar. Sen kom jag över en katalog, och blev helt såld. Då spårade det ur, haha!

Idag är Magnus en av kanske fem–tio riktigt seriösa smurfsamlare i Sverige. Han har alla smurfar som getts ut, uppställda på hyllor i en sval mörk källare och sorterade efter artikelnummer.

– Det som är så är kul med just smurfar är att det finns en smurf för alla, de har olika uttryck och hobbyer – golfsmurfen, reportersmurfen, sekreterarsmurfen. Många golfare köper golfsmurfen på kul, andra plockar fram några jul- eller påsksmurfar när det är säsong, berättar Magnus Olofsson.

Så vilka är de då, de små smurfarna? Alltihop började 1958, när de små vännerna dök upp för första gången som biroller i ett seriealbum om medeltidspojkarna Johan och Pellevin. Men smurfarna blev snart så populära att de fick en egen serie. De tre äpplen höga figurerna – alla så gott som identiska – bor i en svampby och leds av Gammelsmurfen. Smurfarna jobbar på att bygga en bro, eller ibland en damm, men verkar aldrig bli klara. De lever i skräck för den onda trollkarlen Gargamel och hans smurfätande katt Azrael.

Smurflivet i byn har många gånger – mer eller mindre skämtsamt – anklagats för att förmedla bilden av ett sovjetkommunistiskt samhälle, där ett antal exakt likadana individer leds av en skäggig ledare och arbetar utan lön på ett gemensamt projekt som aldrig blir färdigt. Men det hindrade inte smurfarna från att smurfa till Hollywood 1981 och få en egen TV-serie.

Smurfgenombrott

TV-serien var toppen på smurfarnas popularitetsvåg med reklamprodukter, samlarfigurer och smurfar på klistermärken och kläder. På 90-talet kom nästa smurftopp i och med Smurfhits-skivorna, där kända poplåtar spelades in med smurfröster.

Men Smurfhits-skivor intresserar inte Magnus Olofsson, det är smurffigurerna som har samlarvärde. Favoriten är vikingsmurfen, en färgglad smurf med hornförsedd hjälm.

– Historiesmurfarna är också fräna tycker jag. Det finns sju stycken olika historiska figurer som smurfar, bland annat Edison som står och håller i en glödlampa. De gillar jag för att de är så ovanliga, säger Magnus, som kanske skulle heta Samlar-smurfen om han var en smurf. Han har kallats Skäggsmurfen och Storsmurfen, men bäst gillar han smeknamnet han fått av andra samlare: Smurfkungen.

Anna Bratt

TT Spektra