Wickström roar på dubbla språk

Den finlandssvenske komikern André Wickströms gästspelande ståuppföreställning är dubbelspråkig. Första föreställningen är på svenska, den andra på finska.

Man går in i teatersalongen med förväntningen att man ska garva åt skillnaderna och likheterna mellan de två länderna. Men det får tyvärr förvånansvärt lite utrymme i föreställningen.

Wickström börjar lite trevande med att berätta hur han har varit på ett café i centrala Borås och köpt en Elfsborgskasse på ica.

Det är en rätt svag inledning, men det blir bättre när han driver med hur vi svenskar slentrianmässigt slänger oss med ordet "spännande" och påtalar att de nordiska länderna har en gemensam nämnare: dansbanden. Fast i Finland går låtarna i moll och har titlar som Vi annulerar bröllopet.

Wickström kör länge på dansbandsspåret och gör hiskeligt roliga imitationer av överentusiastiska dragspelare och flörtiga dansbandstrummisar. En aha-känsla infinner sig när man drar sig till minnes program som Dansbandskapen.

I den andra akten tappar han tråden när han blir lite väl personlig och börjar skämta om sambognabb och föräldrarskap (med tillhörande pruttljud). De stora flabben uteblir och ofta blir det bara plumpt och banalt då det saknas en tydlig röd tråd.

Wickström hade tjänat mer på att slopa andra akten och fokusera mer på att vässa Sverige-Finland-skämten. Då hade Alla talar svenska kunnat bli riktigt bra.

Dock så räddar han upp det i slutet med att sammanfatta den största skillnaden mellan Sverige och Finland som följande: I Sverige kan man ha roligt utan att supa. I Finland kan man supa utan att ha roligt.