Varken galet eller vemodigt

Så säljs föreställningen Raringar & Tiggare där Östen med resten tolkar Hootenanny Singers. Men det är varken galet, vemodigt eller speciellt roligt. Förutsatt att man inte med galet menar gula skjortor med stora kragsnibbar och vemodigt när man vågar köra en låt rätt igenom utan att skämta i början, mitten eller slutet. Däremot tycks Östen med resten leverera precis det som publiken vill ha; hyggliga covers av Hooteanny Singers covers samt skämt om att det är lättare att uttala Zizi Jeanmaire från sången Where do you go to my lovely, när man är på fyllan.

Mitt problem med Östen med resten är att de snarare säger att de är galna och gör allt med ett stort hjärta, istället för att vara och göra det. Det ”galna” är inrepeterat. Hjärtat finns nog men försvinner lätt till förmån för tjofadderittanskämt och klacksparkar. Dessutom brister sånginsatser och förmågan att komma ihåg texterna emellanåt allt för mycket. Och det är inte ursäktat av att de kommer från turnéstart dagen innan i Hootenanny Singers hemstad Västervik med självaste Björn Ulveus på plats. Allra värst låter det i Hootenanny Singers kanske kändaste tolkning; Omkring tiggarn från Luossa. Tråkigt på en låt som kunde skapat lite vemod. Hoppas Ulveus slapp den fadäsen.

Med det sagt har föreställningen sina poänger och ljusa stunder. När Östen med resten vågar attackera med sin akustiska sättning svänger det stundtals riktigt bra. De hade gärna fått ta i lite mer med de stålsträngade sex- och tolvsträngade gitarrerna. Huruvida Hootenanny Singers behöver en revival vet jag inte. Men med tanke på att Sagateatern var hyggligt välbesatt och publiken, som såg ut att ha varit med när Hootenanny singers turnerade i folkparkerna, tycktes trivas, kan säkert Östen med resten fara runt ett par månader till med Fröken Fredriksson, Mårten gås och Herrarna i hagen.

Anders Nygren