Vargas Llosa säger nej genom litteraturen
Senaste romanen Keltens dröm skrevs redan innan han tilldelades Nobelpriset förra året. Och visst, alla engagemang som en litteraturpristagare förväntas ställa upp på stjäl också tid från skrivandet.
– Men jag har börjat på en ny roman. Och under året som gått har jag skrivit en essä La civilización del espectáculo som handlar om hur kulturen i vår tid alltmer har blivit underhållning – mer än idéer och reflektion, säger den peruanske författaren.
Kanske kan man tycka att det är paradoxalt att han säger det på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, en plats för djupa och viktiga samtal om litteraturen, men också en i högsta grad kommersiell marknad där författarna förväntas ”sälja” sina verk.
Samtidigt använder sig Mario Vargas Llosa skickligt av den plattformen. Han vet att Nobelpriset har skänkt hans röst ökad tyngd och väljer därför aktivt att till exempel stödja Dawit Isaaks sak. Som ung använde han skrivandet som en motståndsyttring, först mot sin auktoritäre far, sedan mot ett repressivt politiskt system. Så fungerar det i mångt och mycket fortfarande för honom.
– Skrivandet är ett sätt att göra skillnad. Litteraturen är alltid ett sätt att säga nej, att motsätta sig konformism. Det är litteraturens stora bidrag till samhället att den säger nej, saker är inte så bra som vi tror, men alla saker är heller inte så dåliga som vi tror. Att introducera nyanser och diskrepanser, det är litteraturens uppgift.
Huvudpersonen i Keltens dröm – den brittiske diplomaten Roger Casement – är ett exempel på den mångfacetterade hållningen. Casement motsätter sig heroiskt kolonisatörernas vedervärdiga behandling av lokalbefolkningen i Kongo och Peru, men lever, enligt sina ”svarta” dagböcker, i smyg ett liv som en dåtida sexturist.
– Jag hade antagligen inte skrivit boken om Roger Casement varit en snövit hjälte. Vi vill så gärna att hjältar ska vara perfekta människor, men sådana existerar inte i den verkliga världen.
Född: 1936 i Arequipa i Peru.
Bor: Bor större delen av året i Madrid, men tillbringar några månader om året i Lima.
Avgörande händelser under uppväxten: 1946 flyttade den elvaårige Mario Vargas Llosa till sin auktoritäre far - en person han dessförinnan trott var död. Flytten markerade en abrupt förändring i hans liv. Kort därefter tog diktatorn Manuel Odria makten över Peru och begränsade med hårda nypor peruanernas individuella frihet. I sina böcker skildrar Vargas Llosa senare ofta karaktärer som hamnar i kläm i auktoritära system.
Några av Vargas Llosas bästa böcker: ”Staden och hundarna” (debutromanen från 1963), ”Tant Julia och författaren” (1977) och ”Bockfesten” (2000).
Fick Nobelpriset 2010 för sin: ”kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag”
Aktuell på svenska: Med ”Keltens dröm” som handlar om den brittiske diplomaten Roger Casement som avslöjade kolonialismens grymheter i Kongo och Amazonas och senare dömdes till döden för högförräderi mot den brittiska staten.
