Annons
Nyheter

"Sociologiskt befinner vi oss något över samhällets bottenskikt"

Vardagsrummet är slitet, trångt och nerrökt. Lådvinet står på bordet och Tina, 41, hinkar häftigt med sin nyfunna kille, Develin, 55, en ond man.
Nyheter • Publicerad 1 mars 2014
Foto: 

Sociologiskt befinner vi oss något över samhällets bottenskikt, i en white trash-miljö, som gjord för att bekräfta en urban borgerlig publiks fördomar och förväntningar på hur människor utan bildning och kultur framsläpar sina torftiga dagar på någon avsigkommen ort i ett samtida socialt och ekonomiskt efterblivet landortssverige.

Orten i det här fallet råkar vara Sandared, men eftersom detta är en saga behöver inte allt vara sant, så Sandaredsborna kan ta ärekränkningen med ro. Sanning i sagor kan ta sig andra former än geografiska, så när frälsaren kommer till byn i Kikki Danielssons gestalt är det bara att hänga på. Tina, spelad av Lisa Lindgren, slingrig, slarvig och ihållande småberusad, har längtat efter denna kväll såsom någonsin de fromma och profeterna efter en gyllne morgon. Kikkis sånger är hennes livs soundtrack och hennes högsta önskan är att en gång få möta sin idol ansikte mot ansikte.

Annons

Om någon tilläventyrs tycker att den sortens idoldyrkan känns urtida så är det bara att begrunda det hysteriska fjantandet kring Zlatan Ibrahimovic eller kronprinsessan Victoria för att inse hur lite världen förändras – om alls. Kikki Danielsson har givetvis en nyckelroll i pjäsen som sig själv, återfödd till scenen efter en tid som uthängd och korsfäst i kvällspressen. Nu är det Bra vibrationer igen, och givetvis Papaya Coconut.

Develin är pjäsens skitstövel, en dryg patriark och småbrottslig byggare. Liksom de antika dramernas kungar tar han sig makten att döda och dessutom att sätta på Tinas dotter Trixie, som just denna natt fyller femton. Göran Ragnerstam växlar mellan godmodigt förtryck och lurande brutalitet med en sky av kylig olust och kallt hot omkring sig som sprider ängslan både på scenen och till publiken. Det är styvt.

Det finns beröringspunkter mellan den här pjäsen och Susanne Biers och Jonas Gardells film Livet är en schlager. Också här iscensätts en schlagerverklighet där drömmar kan slå in och den mest hopplösa figur kan genomgå en förvandling och födas på nytt som stjärna. Tinas småknarkande och vid 27 fortfarande arbetslöse son PO har trots att han aldrig spelat beställt en femsträngad bas på postorder och hånad av sin omgivning kan han bara invänta vidare order från ödet. Och se, Kikki Danielssons turné håller på att gå i kvav därför att basisten rymt hem till sin fru som snart ska föda.

Sven-Åke Gustavsson spelar den koleriske managern Krister med bastant och bister pondus. Han ger trots sina tvivel Hampus Hallbergs truligt trovärdige PO en chans på Kikkis enträgna inrådan. Men som det ska vara både i en dansbandsvisa och i den stora teaterkonsten uppstår av bitter slump hinder för den unge hjältens framgång och spänningen stegras, blir det himmel eller pannkaka?

Tinas trygghet är att hon äger sitt hus, men på en höjd i närheten bor hennes far med sin nya fru, som smider planer på att med juridisk hjälp beröva Tina huset. Stig Engströms far är en godmodig toffel och Christel Körner gör frun till en snipigt elak styvmor. Men även de tänker gå på dans denna förtrollade kväll när Kikki ska komma.

Det ska också Ann-Christine och Ove, Carina M Johansson och Fredrik Evers, ett par som vissnar i trött rutin till Ring så spelar vi. När Ann-Christine sagt upp sig från äktenskapet och jublande sträcker armarna mot skyn jublar också publiken. Befrielse finns för alla. Som vi längtar.

Christian Swalander

Göteborgs stadsteater

Kikkiland. En berättelse om godhet och ondska av Dennis Magnusson

Regi: Dennis Sandin

Medverkande: Kikki Danielsson, Stig Engström, Fredrik Evers, Sven-Åke Gustavsson, Hampus Hallberg, Carina M Johansson, Henrik Knutsson, Christel Körner, Lisa Lindgren, Göran Ragnerstam, Elin Skarin

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons