Rihanna riktar in sig mot klubbgolven

En recension bör handla om verk och inte person – men Rihanna ställer sig själv i vägen för det, genom flera textrader och särskilt Nobody’s business.

Nyheter • Publicerad 21 november 2012

Kärleksduetten med Chris Brown – ex-pojkvännen (?) som 2009 misshandlade henne så illa att han fick fem års villkorlig dom – blir genuint obehaglig.

Det är synd, för Rihanna är personlig i röst och uttryck. Som hårt arbetande popdiva (det här är sjunde skivan på sju år) med näsa för trendkänsliga samarbeten plockar hon fritt från olika genrer. Ofta riktat mot klubbgolven, ojämnt men med pärlor. Diamonds är typexemplet på en pophit och Stay en klassisk, dramatisk ballad, fulsexiga Jump laddas med dubstep, i Numb gästar åter Eminem och i No love allowed åtevänder hon till reggaen.

Bella Stenberg

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons