Annons
Nyheter

Räddhågset om den egna rösten

Po Tidholm borde ha lyssnat igenom sitt sommarprat och tagit bort allt han egentligen inte vill ha sagt. Men istället går merparten av sommarpratet åt till att vrida och vända på den egna räddhågsenheten.
Nyheter • Publicerad 30 juli 2014
Foto: 

"Jag är medveten om att en del av det jag säger knappast låter trovärdigt"

"Jag är ledsen om jag låter melodramatisk"

Annons

"Möjligen redogör jag för mycket för saker och gestaltar för lite"

"Å ena sidan vill man ju inte vara gammal och alarmistisk"

Och så vidare. Men gör det inte då, säg det inte då, Po Tidholm!

Det finns några fadda ljusglimtar. Po Tidholm har en mysig röst och bjuder lyssnaren på en bra-att-ha-lektion i Norrlandshistoria.

Genomgången av de politiska partiernas förhållningssätt till landsbygden är nästan underhållande. Sist men inte minst är musiken fin. Men ack, så likformig. Po Tidholm hade lika gärna kunnat köra samma låt tio gånger.

Den enda låt som står ut är Moderat=skadedjur, men den avfärdar Po Tidholm förstås som undermålig.

Det blir inte bättre av att Po Tidholm är dryg. Norrlänningar framstår som veka när de blir ledsna av Po Tidholms skriverier. Publikskaror vill ha "auktoriteter som förklarar livets storhet." Sådana omskrivningar får personer att framstå som fåniga, som fjuttiga.

Po Tidholm gör en hyfsad ansats att dra paralleller mellan 1800-talet och dagens exploatering av Norrland. Men eftersom han sveper över den nuvarande exploateringen i alltför generella ordalag, faller de slutsatser som hade kunnat dras till föga.

Po Tidholms sommarprat följer i spåren efter andra journalister och författare från Sommar i P1 vars tankar hakat upp sig kring hur de själva framstår.

Gissa om även låtarna vrider och vänder på det Po Tidholm just har sagt?

Annons

Japp. Som avslutning på programmet, har Po Tidholm valt Shawn Colvins Nothing on Me, där refrängen går: "I'm waving goodbye and I know, this time, you got nothing on me".

Nej, det har man inte efter att ha hört Po Tidholms sommarprogram. Men att lyssnaren står där med tomma händer är väl knappast något att eftersträva.

Sandra Molliver

Po Tidholm

Gör: Författare, journalist

Ålder: 43 år

Låtval: Mycket indie – The Welcome Wagon, Bill Callahan, The War on Drugs, The Band

Stämning: Slätstruket, men mysigt

Sista mening: Det är fritt fram att gnälla, man får det om man bor i Norrland.

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons