Prince är ett musikaliskt geni

Okej, alla ni som skrattat åt mannen från Minneapolis. Som drivit med hans längd, hans androgynitet, hans snusk, hans namnbyten. Som tyckt att han var en udda tomte till föredetting. Jag vet att en del av er stod där med rynkade ögonbryn när synthintrot tonades ner och övergick i 1999 i förrgår kväll.

Nå? Vad säger ni nu då?

Förlåt att jag hötter med nävarna här, men ni måste förstå vad det innebär att verkligen älska Prince. Det är ett ständigt gnabbande med hånflinande ofrälsta som inte fattat någonting. Alla fotbollskunniga som tvingats försvara Anders Svensson när han attackerats av Kim-kramare och Taco-hånare kan förstå känslan. Tänk er den upphöjd i hundra. Så känner jag för Prince.

Jag såg honom för första gången i Köpenhamn förra året. Inför spelningen var jag nervös för att han skulle vara trött och oinspirerad. Det räckte med en låt för att skölja bort alla tvivel. Ändå var den konserten inte ens i närheten av uppvisningen han bjöd på i fredags.

Prince musikaliska geni känner inga gränser, samma sak gäller för hans låtskatt och hans alltid lika fantastiska New Power Generation-musiker. Hur bra en spelning blir är en fråga om dagsform, och när rapporterna om att Prince lattjade runt backstage i en golfbil iklädd mantel blev det tydligt att det var upplagt för fest.

Ändå trodde jag inte att det skulle bli så här brutalt bra.

Setet består bara av höjdpunkter. Det är hits på hits på hits. Det är den lyckligaste Sly Stone-funken (Cool!), de vackraste balladerna (duettversionen av Nothing Compares 2 U!) och de värdigaste hyllningarna (Don’t stop ’til you get enough! Scrapple from the Apple!). Det är dansfest, gitarrspel i högsta Hendrix-klass, Kanye West-gästrap och allsång. Det är det största multigeni som popmusiken skådat, på sitt allra mest strålande humör.

Under introt till Let’s go crazy ber Prince publiken att plocka upp sina telefoner och lysa upp natten. När jag viftat klart ser jag att jag fått ett sms från en kompis, han som varit en av alla tvivlare.

”Jag ger mig. Löjligt bra.”

Nu ska det väl vara sluttjatat. Tack Prince, för att du en gång för alla visade vem som är den störste.