Plågsam Hollywoodromans
Kay (Meryl Streep) och Arnold (Tommy Lee Jones) är ett sådant par. De har varit gifta i över 30 år och "snarkandet" är förstås mest ett svepskäl för att slippa dela säng. Glöden, passionen och ömhetsbevisen har sedan länge försvunnit.
Kay är missnöjd med sin muttrande golffåne till man och tvingar med sig honom till ett superdyrt äktenskapsretreat i en sömning småstad. Psykologen Dr. Feld (Steve Carell) ger dem små uppgifter som: ta på varandra, prata om sexuella fantasier, utför dessa sexuella fantasier.
Det tråkiga med Hope springs är att den cementerar rätt unkna könsroller. Maken är skeptisk och gnäller. Han står över värdsliga ting som fysiskt närhet och avskyr i princip allt. Psykologen, hotellet, restaurangmaten. Kvinnan är en mespropp som drömmer om romantik och står tålamodigt ut med alla hans små utbrott i hopp om bättring.
Det är en relation som borde ha avslutats för länge sedan, men som – obegripligt nog ändå puttrar på i sann Hollywoodanda.
Synd bara att vi tvingas se på.