På räkbåten kan jag se mig själv ovanifrån

Det dunkade i mitt huvud att det här är något jag måste få uppleva. Snälla bjud med mig sa mina ögon.

Men min mun sa ingenting. En räkbåt är inget man bjuder in sig själv till. Några samtal senare och orden kom ”vill du följa med eller?”. Ja.

Jag skaffade en hund delvis mot ensamhet. Och det funkar verkligen. Nästan hela tiden. Förutom när jag tänker ett steg till och ser på mig själv ovanifrån.

Här sitter en kvinna och småpratar med sin hund i sin blommiga soffa med bord med dukar på och en tavla av Mr. Darcy hängande över huvudet. Om Killinggänget inte varit så grabbigt hade hon kunnat vara en av deras karaktärer.

När det här slår mig har ensam vårdnad om en hund motsatt effekt. Då förvärrar han. Men bara just då. Addera att jag ser fram emot en räkbåt. Se aldrig på dig själv ovanifrån.

Vi står i kö för att få gå på båten. Det är vi och en lång linje av förväntansfulla rödmosiga personer i femtioårsåldern. Ett uppklätt gäng av kvinnor som skrattar nervöst. En man i grått getskägg som för sig likt båtens ”king of the road”. En kvinna med prislappen hängandes i nacken. Ett par klädda i matchande seglartema.

Besättningen som består av trubaduren Tobbe Pop, en yngre latinoservitör med knapphändig svenska och en äldre servitris med ett bittert ansikte.

Ner i en lokal som går i furu och båten börjar åka iväg. Skålar där räkorna hänger tjusigt på kanterna kommer in. Räkor, öl, vin och två timmar senare och båten drar upp tempot.

Trubaduren Tobbe Pop går från visor till vågad dansbandsmusik. Mannen med getskägget börjar flanera mer målmedvetet i den smala gången. Gänget kvinnor börjar dansa på sina platser med gungande kroppar och armarna i luften. Någon säger till kvinnan med prislappen.

Latinoservitören som jag nu ser har blonderade slingor i sitt svarta hår betjänar oss när en satt kvinna närmar sig. Hon vänder sitt hoptryckta ansikte mot honom och väser ”jag gillar sex”. Han ler nervöst. Hon stryker sedan sin knubbiga hand över hans kind samtidigt som hon sensuellt säger ”du rodnar”. Det gör vi allihop. Jag känner att hon förtjänar respekt.

Tobbe Pop säger ”sista låten” när latinoservitören kommer fram och sträcker sina armar mot mig. Först förstår jag inte. Sen reser jag på mig. Vi börjar bugga i den smala gången. Det uppstår en filmisk känsla när personer runt omkring börjar klappa händerna och le mot oss. En kvinna tar kort på oss. Avslutningsvis vill han böja min rygg bakåt sådär tangoaktigt. Det går inte.

Hemskt nöjda lämnar vi båten. Jag ser mig själv ovanifrån. Det är ganska enkelt. Jag gillar det.

Ellen Eklund