Högt och lågt med Dolly
För, som ni vet, är det ingen vanlig blond, kurvig barbieprimadonna vi har att göra med här, även om Parton gärna parodierar sig själv på ett sådant sätt. Tvärtom snackar vi om en ambitiös och talangfull musiker, och därtill lika begåvad affärskvinna som sedan debuten vid tretton års ålder aldrig egentligen saktat ned.
Senast hon var i Sverige var 2008. Men de stora scenerna har uppenbarligen inte fått nog av henne än. Just denna konsert på Scandinavium är det sjätte stoppet på hennes världstäckande A Better Day World Tour. En av sammanlagt två chanser (i lördags spelade hon i Stockholm) för den svenska publiken att få en försmak av kommande albumet Better Day.
Men vi översköljs inte direkt av okänt material. Den albumbetitlade Better Day, Together You and IochIn The Meantime är några av undantagen medan Parton istället är mer generös med mer publikvänligt material, både i form av egna och andras hits. Walking on Sunshine, Help!, Son of A Preacherman och Stairway To Heaven varvas med egna titlar som Jolene, Baby I?m Burning, Little Sparrow,9 to 5 och I Will Always Love You. Dessutom upptas den första delen av spelningen av ett omfattande stycke nostalgi där hon berättar, minns och besjunger familjelivet och uppväxten i Tennessee.
Få egentliga överraskningar. Men det är intimt, inbjudande och fyllt av värme. Och musikupplevelsen växer naturligtvis med historiken. Fast, stundtals blir det också en aning tjatigt. Liksom babbligt och hetsigt eftersom sångerskan nästan verkar närmast stressad över att inte hinna med allt hon vill säga.
Men så är det ju många låtar och genrer att hinna med. Konserten går från högt till lågt, med allt ifrån gospel, bluegrass, tramsrap, avskalade ballader, à capella-sång och många, många instrumentbyten. Underhållning på professionellt vis, utan att för den delen skull behöva ta till de där verkligt stora gesterna.
Och visst kommer hon långt ändå, bara genom att vara sig själv. Eller snarare, genom att vara den person hon alltid är i publika sammanhang. Visst ger hon lyssnarna precis vad de bill ha. Visst lämnar hon även mig med någon slags känsla av ren fascination över just den där talangen, ambitionen, energin och målmedvetenheten hos Dolly Parton.
