Fascinerande om kön och identitet
En rå debutroman där huvudpersonen Sebastian gärna går klädd i kvinnokläder och låter främmande män förlusta sig med hans kropp i hopp om att fylla något slags tomrum.
I Pojktanten sitter författaren i fråga i ett badkar med vännen, älskaren och tillika regissören Ester Martin Bergsmark och filosoferar. Om livet, identitet, kärlek, och om att sticka ut i en småstad där folk slår en sönder och samman för att de inte förstår varför man vill se ut som en flicka när man egentligen är en pojke.
Titeln anspelar på just det. Pojktanten är en rustning – ett ilsket finger åt andras förväntningar om hur man bör vara för att räknas som människa. Men som Eli själv säger spelar det i slutändan ingen roll att man ger sig själv ett coolt epitet i ett försök att ta kontroll över situationen: ”Jag kände mig ändå som en misslyckad pojke, en misslyckad tjej, en misslyckad människa överhuvudtaget”. Det där badkaret blir som en bubbla där Eli och Ester Martin speglar sig i – och finner tröst i varandra.
Pojktanten är en experimentiell upplevelse som kräver mycket av betraktaren.
Den erbjuder inga prydliga lösningar eller ger några direkta svar – men den väcker många tankar om vad det innebär att vara en excentrisk människa i en värld där allt man eftersträvar är att vara normal.
