En rockstjärnas bekännelse

Det blir förstås en del musiksnack till en början. Tonen är lättsam och ganska uppsluppen till en början. Efter dryga kvarten blir tonen allvarligare när han berättar om pappan som tog livet av sig när Dregen var elva år. Hans erfarenheter från uppväxten har gjort honom till en ganska ”ård jävel”som aldrig gnällt över småsaker berättar han samtidigt som han hyllar sin mamma för att han har fått göra allt. Själv kommer han att bli betydligt petigare med sin egen son.

Den som förväntar sig rock?n roll blir inte besviken. En hel del av seminariet handlar om droger, festande och andra mörka sidor, men det finns aldrig anledning till moralpanik. På ett sätt är det förstås förkastligt att stjäla en taxi skitfull och utan körkort, men det är likförbannat roligt att lyssna till.

En timme går fort i Dregens sällskap. Vi bjuds på en resa som börjar med de första influenserna av Kiss och som avslutas med att han faktiskt går och kollar på dem i vuxen ålder. Han blir lika besviken när han ser dem som han blev förtrollad när han för första gången hör dem.

Mina fördomar om en lågintelligent rockstjärna med begränsad självdistans kom på skam. Tack för det Dregen. Det här var både innehållsrikt, tungt, lättsamt, intelligent och roligt.

Mikael R Karlsson