Effi Briests 1800-tal är tidlöst

Familjen Briest på herrgården Hohen-Crammen hade fått besök. I nästan samma ögonblick som flickorna Jahnke tjoade genom fönstret, närmade sig en medelålders herre Effi med en lätt bugning. Han hade friat och fått föräldrarnas ja. Scenen finns i början av Theodor Fontanes (1819-98) roman Effi Briest.

Den knappt sjuttonåriga flickan var därmed förlovad med den tjugo år äldre Geert von Innstetten, hon skulle gifta sig och flytta till Kessin i Hinter-Pommern. Sitt muntra ungflicksliv i en gladlynt landsortsby skulle hon byta mot den instängda inskränktheten i en småborgerlig badortsstad. Hon funderade inte över hur det skulle gå.

Effi var en smula bortskämd, van vid att inom rätt rymliga ramar få det hon ville ha. Utrustningen inför livet som lantrådet Instettens maka fick hon välja själv. Men sin make hade hon inte fått välja och vad ett äktenskap innebar, hade hon endast dunkla föreställningar om.

Läsaren informeras tidigt om att Effis förbindelse med Instetten har en intrikat förhistoria. Efter det lilla förlovningskalaset, där Effis lätt frivole far snorkigt tillrättavisas av sin maka Luise, går Effi ner till prästgården, för att träffa Hulda, den fjärde flickvännen hon växt upp tillsammans med.

Pastorskan gav avundsjukt uttryck åt sin förtrytelse över att Effi hunnit före Hulda i målet att bli gift. ”Ja, ja, så går det. Naturligtvis. När det inte kunde bli modern, så måste det bli dottern.” Det var tydligen allmänt bekant, att Innstetten för tjugo år sedan anhållit om Luises hand men då avvisats av hennes föräldrar.

Fontane skriver:”Gamle pastorn blev pinsamt berörd av sin hustrus spetsiga yttranden utan bildning och värdighet och beklagade på nytt att han gift sig med sin hushållerska.” Jag tar med situationen för att visa Fontanes förmåga att ge profil och karaktär även åt obetydliga bipersoner.

Så träffar den nyförlovade tvillingarna. ”Nå, Effi, hur känner du dig?” – ”Åh, mycket bra. Vi säger redan du och förnamn till varandra.”

Denna lilla dialog tar jag med, för att den bland annat visar, hur det samhälle Fontane skildrar var insnört i konventioner, som reglerade den adliga likaväl som den borgerliga tillvaron in i minsta detalj.

Effi vantrivs i Kessin. Innstettens hus är pittoreskt, men otrivsamt. Umgängesvänner finner Effi inga alls. Hon uppvaktas dock av major Crampas och inlåter sig, närmast av en tillfällighet, i en affär med honom.

Sex år senare upptäcker Innstetten några brev från Crampas till Effi och inser, att hon varit otrogen. Konventionen kräver duell, han dödar Crampas. Konventionen kräver att han förskjuter sin hustru och tar hand om deras lilla dotter. Med förtvivlans mod tror Effi till slut, att hon accepterat sitt öde. Möjligen tillkämpat mentalt men kroppsligt förtvinar hon och dör slutligen i sitt hem i Hohen-Crammen.

Fontanes skildring har direkt koppling till vad som drabbat en berlinerfamilj. Det är således inte vad som sker utan hur och varför det sker, som intresserat honom. Ju fler gånger man läser romanen, desto intressantare blir den tyska 1880-talsvärld han skildrar. Och desto älskligare finner man Effi vara.

Av Effi Briests värld ger Fontane oss en initierad bild, bunden till sin tid, dess krav, skrankor och förväntningar. Den bild han ger av hur konventioner, krav och förväntningar förintar Effi som människa är tidlös. Romanen har klassikerstatus i Tyskland. Romanen är filmatiserad flera gånger. Den femte och senaste versionen visas för närvarande på svenska biografer. I den gestaltas Effi av Julia Jentsch.?

Per-Ove Ohlson