Bankdirektörer moralens väktare?

Häromdagen berättade Ekot på Sveriges Radio om företagaren Roland Hånell i Osby, som har en lång historia av problem med banker och betaltjänster. Inte på grund av skulder, utan för det som han tjänar pengar på.

Hånell säljer skräckfilmer och så kallade splatterfilmer via nätet. Via hans sajt skräckfilmsbutiken.se går det att få tag på klassiska kultfilmer som The Shining (1980), Frankenstein (1931) och Braindead (1992), men också mindre kända... hm... våldsrullar som Strippers vs. Zombies, Razorblade smile och Skinned deep.

Inte okej, tycker flera banker som har spärrat hans sajt med motiveringen att han marknadsför ”olämpliga produkter och kulturformer”. Nu påstår Hånell att han tvingas lägga ned eftersom han inte längre får hjälp av bankerna att ta betalt av kunderna.

Att banker inte ska underlätta sådant som är åtalbart, såsom penningtvätt, spridning av barnporr eller finansiering av terrorgrupper är självklart för de allra flesta. Men enligt de svenska storbankernas etiska regler är också ”stötande beteende” aja baja.

– Det är ett ganska kort, allmänt formulerat stycke. Vissa saker är inte olagliga, men ändå stötande för den stora allmänheten, och därför ska man inte hålla på med dem, säger Jan-Olof Brunila, chef för Swedbanks kortbetalningslösningar, till Sveriges Radio.

Det blir rent tragikomiskt när just banker ska posera som självutnämnda moralens väktare.

Visst har en företagare oftast ett fritt val att inte sälja varor som strider mot det egna samvetet eller privatmoralen. Det är helt upp till en butiksägare att inte ha porrtidningar, cigaretter eller kött i sortimentet om det bär emot. Men företag som står för själva basstrukturen i samhället, som internet, telefon och banksystem, bör vara väldigt försiktiga med att utnyttja sin maktställning genom att göra sig till smakdomare och börja svartlista böcker och andra kulturyttringar.

Det mest kända exemplet är den amerikanska datajätten Apple som inte tillåter att böcker med nakenbilder säljs i företagets nätbokhandel, vilket bland annat har drabbat den danske författaren Peter Øvig Knudsens succéböcker Hippie 1 och Hippie 2. Apples agerande kommer att bli en EU-fråga sedan den danske kulturministern Uffe Elbaek har engagerat sig för spridningen av det fria ordet.

Om kungariket Sveriges halvsovande kulturminister kommer att agera med krafttag mot marknadskrafternas moraliska förmynderi mot kulturen återstår dock att se...

En framtid där privatkapitalet godtyckligt tillåts värdera vilka yttranden som är värda att spridas vore minst sagt horribel. För vi är väl ändå tänkande människor som själva bör få avgöra vad vi uppfattar som ”stötande”? Vem ska annars bestämma åt oss var gränsen går? Ska bokhandelssajternas bankkonton spärras om de säljer Brett Easton Ellis magstarka American Psycho? Eller Karl Marx kommunistiska manifest? Eller Ray Kluuns självbiografiska roman En sorts kärlek, som handlar om hur han var otrogen mot sin hustru som var döende i cancer?

Tack, men nej tack, herrar och fruar bankdirektörer. Jag vill inte ha någon annans moraliska kompass pådyvlad mig själv på detta sätt, i synnerhet inte en storbanks.

För hur är det nu egentligen med bankernas erbjudanden till kunderna att investera i etiskt tvivelaktiga aktie- och pensionsfonder? Som bidrar till miljöförstöring, barnarbete och exploatering av fattiga länder?

Det tycker i alla fall jag är ?ganska stötande.

Fotnot: Så sent som den 24 oktober presenterade organisationen Sveriges konsumenter en kartläggning av Sveriges 15 största banker och pensionsfonder som visar att branschen generellt tar väldigt lite ansvar för etik- och hållbarhetsfrågor.

Se www.sverigeskonsumenter.se.