Banbrytande internationella toner i Kalv
Världskända Pierrot Lunaire-ensemblen från Wien, för första gången i Sverige, bjöd på först ett svep av nutida skapande från idel exotiska länder – Kina, Azerbaijan, Iran, Japan och Ryssland – på lördagen uppföljt med mer etablerade tonsättare – Olga Neuwirth, Isang Yun, Edison Denisov, Giacinto Scelsi samt Kazuo Fukushima och Misato Mochizuki.
Ensemblen har namn av Schönbergs talsångsmelodram från 1912 kring sorgsne clownen Pierrot (titeln = Pierrot i månsken). Stycket födde en ny ensembletyp: utom sången en kvintett av flöjt/piccolo, klarinett/basklarinett, violin/viola, cello och piano.
Trots att Wien-ensemblen startats så sent som 1996 av flöjtisten Silvia Gelos och pianisten Gustavo Balanesco har den turnerat i 36 länder med 400 verk av 250 tonsättare på programmet. Programmen i Kalvfestivalen vore ett stålbad i varje metropol. I en svensk lantby, på egna hemsidan beskriven som ”några gårdar, en badplats och en lanthandel” där Västergötland, Halland och Småland möts, var den ett evenemang.
1955-födde kinesen och Ligeti-eleven Xiaoyong Chen bor i Tyskland sen 1985.
I Azerbajdzjan 1966 föddes Petros Ovsepyan. Han for till USA 1979, är elev till Ferneyhough och Klaus Huber och bor nu i Berlin.
Iraniern Nader Mashayekhi, född 1958, blev wienare 1990 och 2006 chef för Teherans Symfoniker och Sinfonietta (som spelar allt från Mozart till Zappa), båda återuppståndna sen alla orkestrar lagts ned och musikskolorna stängts vid muslimska revolutionen 1978. Men tio musiker blev kvar och grundlade ett nytt musikliv.
Kinesen Zhou Long, född 1953, växte upp i kulturrevolutionen och kom in i den första kompositionsklass som därpå öppnades i Beijing 1977. Han bor i USA sen 1985 och fick i år Pulitzer-pris för sin debutopera.
Toshio Hosokawa, född 1955 i Hiroshima, är nu Japans främste tonsättare. Sen 1976 bor han i Berlin som elev till Isang Yun, Klaus Huber och Ferneyhough.
Ryssen Alexander Radvilovich, född 1955, mötte ny musik via Lutoslawski och Ferneyhough i väst. Nu är han Sankt Petersburgs store avantgardist.
Konsertens budskap: Vi lever i en hel, odelbar musikvärld, genom alla tider och traditioner, och inte olikt Kalvs egen specialitet, pilgrimsvandringarnas meditativa musik.
Xiaoyongs i år uruppförda Evapora (Avdunstning) är enligt honom själv ”ljud, eko, ingenting (som moln), dimmigt, osynligt”.
Ovsepyans trio I: komprimerad tystnad i Cages anda.
Mashayekhi: traditionell persisk musik övermålad à la bildkonstnären Arnulf Rainer.
Zhous kvintett Dhyana (meditation på sanskrit) renade sinnet på mantravis, tät och komplex.
Hosokawa omprövade japansk tysthet från tesen: ”Vi måste undersöka västvärlden på nytt, djupare, för att mer objektivt återfinna oss själva.”
Radvilovich gav oss en syntes av Sovjetslutenhet och västöppenhet, av en som vet frihetens pris. En stor, tankeväckande konsert inför över 100 lyssnare.
Djembetrummans mästare Edo Bumba med afrotrio knöt ihop kvällen lika gränslöst. Och allt detta i Kalv: fenomenalt, banbrytande!
Rolf Haglund
