World of Warcraft Classic är farligt underbart igen

Hur kan man vilja spela, och för den delen hylla, ett spel där man måste köa i timmar för att ens lira? För att sen trängas på fulla servar och vänta i evigheter på att monster ska återupplivas för att klara av uppdragen. Och sen dessutom investera till synes ytterligare fem evigheter för att nå maxlevel genom onödigt många repetitiva uppdrag och långdragna dungeons.

Jo, för att det helt enkelt är värt det.

World of Warcaft är ett äventyr som enligt mig saknar värdigt motstycke i spelvärlden. Den senaste expansionen, Battle for Azeroth (BFA), är en långt mer automatiserad och lättuggad historia. Classic är allt annat än det. Det är ju charmen, snälla nån.

När jag startar resan som Troll Shaman är nostalgikänslan förstås stor. Men detta är inte ett spel som lutar sig mot gamla meriter, utan tvärtom berikar en med nya upplevelser. Det kvittar därför om du är veteran eller nybörjare. Detta spel passar alla nördar (som har tid för det, vill säga).

För timmarna flyger verkligen förbi som sekunder när jag kämpar mig fram genom världen. Jag investerar så mycket energi och tankeverksamhet i min karaktär att jag nästan blir ett med honom. Varenda ny aspekt som gör mig starkare får det att riktigt pirra till i kroppen. Det är rollspel när det är som bäst.

Men WOW är mer än bara ett rollspel för den enskilde individen. Det är en upplevelse du delar med tusentals andra. Just communityn är också Classics främsta egenskap. Du måste faktiskt prata med folk, och det ofta. När jag tar på mig rollen som helare i min första dungeon är det inget som görs med vänsterhanden. Precis som för 15 år sedan, när vi lirade “WOW Vanilla”, är spelet duktigt svårt.

Du måste vara samarbetsvillig, ha en strategisk förmåga och kunna agera snabbt. När du gör det tillsammans med fyra andra – eller så småningom 39 andra spelare – är det en utmaning som definierar termen lagspel. Att få dela den ljuva smaken av framgång med andra på detta sätt är en ynnest.

Men låt oss vara ärliga. WOW Classic blir för mig, och många andra, spelvärldens ekvivalens av ett heroinmissbruk. Du tänker på, drömmer om och lever i Azeroth. Och det sinnessjuka är att det känns som att det är värt det.

Det är därför jag med ett varningens finger rekommenderar alla med ett spelintresse att åtminstone prova WOW Classic. Sanna mina ord: Aldrig förr har linjen mellan missbrukare och livsnjutare varit så tunn.