Varning för självinsikt
Lärarinnans sång
Roman
Författare: Vigdis Hjorth
Översättning: Ninni Holmqvist
Förlag: Natur & kultur
Lotte Bøk, lärare på Konsthögskolan i Oslo, blir ombedd att delta i en students filmprojekt och tackar efter viss tvekan ja till att han får följa henne på jobb och fritid. Hennes tankar kommer allt mer kretsa kring hur hon beter sig. För henne blir ytan viktig; hur hon klär sig, tonfall och gester under föreläsningarna. Men genom det extra ögat börjar hon se sig utifrån och in och tvivlet sår sig självt. Är hon verkligen framgångsrik? Miljömedveten? Socialt engagerad? Eller är allt bara hyckleri? Och hon som föreläser om Brecht på ett så engagerat vis – varför är studenterna ointresserade?
”Krisen kommer – det är onödigt att förstöra läsningen genom att avslöja för mycket, men den innebär bland annat ett mediadrev.”
Det här tycker jag är bokens bästa sidor. Jag föreställer mig att frågorna är relevanta för många läsare i medelåldern, en tid i livet då rädslan för att man stelnat som människa brukar infinna sig. Skildringen av Lotte Bøk känns helgjuten, här finner vi en människa som genomgår en livskris och hanterar den precis så valhänt som många av oss gör. Hon är också intressant som huvudperson eftersom läsaren inte kan uppfatta henne som omedelbart eller odelat sympatisk. Hennes behov av att tillrättalägga och rättfärdiga inför sig själv är djupt mänsklig. Hur hon gör det är smått patetiskt men tankarna bakom intressanta.
Krisen kommer – det är onödigt att förstöra läsningen genom att avslöja för mycket, men den innebär bland annat ett mediadrev. Och här tycker jag att texten tappar vilket jag tror beror på en obalans i boken.
Lotte spelar mot en annan person, filmstudenten Tage Bast. Jag har förståelse för att han inte är lika lödigt beskriven som Lotte Bøk, hans roll är katalysatorn som ska få igång hennes historia. Detta skapar dock en obalans. Hans agerande ställer många frågor kring etik och texten hade fått en större dynamik om gestaltandet av hans ansvar hade fått större plats. Om läsaren på något sätt fått större tillgång till hans tankar kunde texten fördjupats och problematiserats.
”Godhet och människans ansvar är bokens stora temata och för den som är road finns här många exempel från Brecht dramer”
Kriser bör bearbetas och Lottes väg är att fly till Grekland för att hjälpa flyktingar. Hon sorterar skor och anstränger sig för att inte tänka. Här har författaren skapat fina parallella skeenden där saker hon resonerat kring i Oslo blir till konkret situation i Grekland. Godhet till exempel. Stödde hon Amnesty för att själv känna sig god? Gör det henne till en god människa att hon sorterar skor åt flyktingar?
Godhet och människans ansvar är bokens stora temata och för den som är road finns här många exempel från Brecht dramer – det är ju dessa Lotte undervisar i. För det mesta fungerar kopplingen och den kan också leda till att läsaren själv vill plocka ner dramerna ur bokhyllan. Just nu ligger ”Den goda människan i Sezuan” och väntar på mitt skrivbord.
Trots brister så är detta en välskriven text, självklar som bokcirkelbok. Den kommer att öppna samtal kring ansvar och utveckling, ungas arrogans och medelålderns förstelnande, kris och bearbetning.
