Unik men överlastad – en salongsberusad studentspex-version av ”The Matrix”
Everything everywhere all at once
I rollerna: Michelle Yeoh, Ke Huy Quan m fl
Regi: Dan Kwan & Daniel Scheinert
Just när du trodde att du sett allt som Hollywoods nya ’multiverse’-trend hade att erbjuda efter ”Spider-man”, ”Loki” och bioaktuella ”Doctor Strange” så kommer ”Everything everywhere all at once” och växlar upp de flerdimensionella tokerierna till en helt egen nivå.
Dan Kwan och Daniel Scheinerts hipster-certifierade äventyr är väsentligen ett familjedrama i science fiction-emballage, prydd med spänstigt koreograferade Kung fu-fajter och en anarkistisk sida av Monty Pythonska infall när rollfigurernas medvetande studsar mellan alternativa existenser.
Det är en unik men överlastad filmupplevelse. Pubertala dildo- och analskämt samsas med högtflygande action, genuint rörande scener och pseudofilosofi vilket får filmen att framstå som om en salongsberusad chalmerist erhållit obegränsad budget för att sätta upp en studentspex-version av ”The Matrix”.
Asiatiska skådespelarlegendaren Michelle Yeoh (”Crouching tiger, hidden dragon”) spelar huvudrollen Evelyn som driver tvättomat med sin timide make (Ke Huy Quan). Vardagen är en ständig kamp, både för att acceptera sin dotters homosexualitet och för att få sina kvitton accepterade av en nitisk skattemyndighetskontrollant (Jamie Lee Curtis). På väg till ännu en bokföringsgranskning får Evelyn oväntat besök av sin make från en annan dimension som behöver hennes hjälp för att stoppa en mystisk kraft som hotar förgöra universum.
”Filmen är kreativ, originell och innehåller flera obetalbara scener. Den är också utdragen, barnslig och ganska tjatig i sitt självupptagna multiversum av låtsas-seriösa underströmmar.”
Intrigens vittförgrenade karaktär återspeglas i det allegori-tunga manusets många spår; att våga släppa taget om sina barn, att acceptera kärlek i alla dess former, att förmå äldre generationer att öppna sina ögon för universums expansion bortom sin traditionsbundna horisont. Och, inte att förglömma, att även den värsta skatteparagrafryttare egentligen bara längtar efter att bli älskad.
I USA har filmen blivit en överraskningssuccé hos både publik och kritiker. Tyvärr motsvarar den inte hajpen, även om här finns mycket att gilla. Den är kreativ, originell och innehåller flera obetalbara scener. Den är också utdragen, barnslig och ganska tjatig i sitt självupptagna multiversum av låtsas-seriösa underströmmar. Det får ”Everything everywhere all at once” att kännas mer som ”Allt och inget på samma gång under en väldigt lång speltid”.
