Tv-recension: Om världens siste mansbebis

Det börjar med att alla världens män plötsligt dör på fläcken med kaskader av blod sprutande ur ansiktet.

Alla män? Nej, inte riktigt. En enda kille (Ben Schnetzer) klarar sig mirakulöst från manpokalypsen. Oturligt nog visar sig denne siste kille vara en misslyckad cirkusartist med en tam apa i släptåg.

Han är dessutom gnällig, klumpig och oklädsamt sarkastisk. En bortskämd vit man som trilskas och vägrar att underkasta sig sitt öde som nyckel till hela artens fortlevnad. Yorick heter han. Nej, jag förstår heller inte varför han heter som Hamlets dödskalle, men så är det.

Det finns en bra poäng i att inte låta världens siste man breda ut sig över hela handlingen som en manlig frälsare eller som en typiskt skön kille. Men han kunde väl ha fått några intressanta drag åtminstone? Vi måste ju ändå stå ut med åbäket genom hela serien.

Nåväl. Medan man stör ihjäl sig på stackars Yorick rullar handlingen vidare. Med männen borta ballar allt ur fullständigt med systemkollaps, svält och laglöshet.

Serien har ett relativt stort persongalleri. Den bussiga senatorn Jennifer Brown (Diane Lane), får det otacksamma jobbet att bli president över kaoset, och för att komplicera saken råkar hon vara Yoricks mamma. Hon har också en strulig dotter (Olivia Thirlby), som är på vift tillsammans med sin kumpan Sam (Elliot Fletcher), som är transman och alltså har överlevt till skillnad från alla cis-män. I händelsernas centrum finns också den tuffa Agent 355 (Ashley Romans), som tillhör en mystisk spionorganisation.

De flesta rollerna är både välskrivna och välspelade men ingen har något djup att tala om. Antagligen har man lagt för mycket tid och möda på att få den för all del snygga postapokalyptiska världen på plats.

Serien bygger på ett gäng med seriealbum, som jag inte har läst, men som jag har förstått saken har serieförlagan lite mer av äventyr och humor. Det är nog därför som tonen i tv-versionen känns lite udda. Här är anslaget gravallvarligt och krockar med de serietidningsknasiga inslagen.

"Y" siktar mot "Handmaid's tale", men missar med några meter och landar vid typ "Jericho". Alltså hyfsat spännande, men nu för tiden väntar vi oss lite mer av våra tv-dystopier.