GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

True crime och en rå skildring av föräldraskapets oro i Segtnans debut

Linda Segtnan debuterar med ”Åttonde huset”, en genreöverskridande true crime-historia om ett mord på 40-talet. Men det är kontrasten till det egna föräldraskapet som är mest spännande, tycker kritikern Lisa Marques Jagemark.
Litteratur • Publicerad 21 november 2022
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Prosa

Åttonde huset - till åminnelse av en flicka

Författare: Linda Segtnan

Förlag: Albert Bonniers

Linda Segtnan debuterar med ”Åttonde huset – till åminnelse av en flicka”.
Linda Segtnan debuterar med ”Åttonde huset – till åminnelse av en flicka”.Foto: Mira Wickman

1948 mördas Birgitta Sivander i skånska Perstorp. 70 år senare börjar den historiska skribenten Linda att undersöka mordet. I debuten ”Åttonde huset – till åminnelse av en flicka” får läsaren följa Linda ner i arkiven, varvat med skildringar av tiden efter Birgittas bortgång. Den gruvliga historien kontrasteras mot det egna föräldraskapet, när Linda själv får en dotter medan hon gräver i historien om Birgitta.

Linda Segtnan rör sig i väldigt samtida teman och genrer. ”Åttonde huset” finns någonstans mellan autofiktion med moderskapstema, essäistisk sakprosa och true crime.

”Segtnan problematiserar sitt närgångna grävande på ett väldigt nyanserat sätt.”

Inom true crime behöver man, i jämförelse med de flesta deckare, inte nödvändigtvis få veta ”vem som gjort det”, något som öppnar för olika teorier och amatörundersökningar. Det är en enorm genre, speciellt inom poddvärlden. Samtiden älskar att vältra sig i verkliga brott och ”äkta” historier: att få rysa och komma nära andras olycka. Men Segtnan problematiserar sitt närgångna grävande på ett väldigt nyanserat sätt. Det faktum att hon är en erfaren historisk researcher bidrar också.

På ett sätt är det här snarare en bok om balansen mellan Lindas starka vilja att få veta mer om Birgittas fall och hennes insikt om hur problematisk den drivkraften är. Det där oavslutade bäddar nämligen för en viss besatthet. Det är inte svårt att dra kopplingar till Bea Uusmas ”Expeditionen: min kärlekshistoria” från 2013.

Segtnan väjer inte heller för andlighet, ibland ren mystik, i form av astrologi, tarot och spöken: ”Om jag hittar vilken tid på dygnet Birgitta föddes kan jag göra ett fullständigt horoskop, med åttonde huset. Åttonde huset berättar hur man ska dö.”

De spöklika upplevelserna ger dock inte boken någon ytterligare dimension, utan den stora behållningen är snarare den råa gestaltningen av föräldraskapets otroliga skörhet.

Lisa Marques JagemarkSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.