Tiden talar för MalinMarie

Det här ska inte handla om vare sig det svenska mästerskapet eller om fobollen i Rånnaväg.

Malin Claesson gick nämligen en annan väg – artistbanan lockade.

Och på sätt och vis tog den henne till det stora gula trähuset, med Råda kyrka i Mölnlycke som utsikt.

– Jag gick på Wendelsbergs folkhögskola 96–98. Jag blev teaterpedagog.

Och blev dessutom ihop med rektorns son. Så hamnade tjejen från Rånnaväg i Mölnlycke.

En debut-CD och två barn senare sitter hon i det ljusa vardagsrummet i svarta kläder och pratar om sin musik, sina texter. För det var där hon hamnade till sist – vid pianot och inte på scenen. Men:

– Jag arbetar som teaterpadagog på Kortedala musikskola, och undervisar i musikal och kör.

Iakttagande

Hon kommer alltså från Rånnaväg (ja, det är samma by som Victoria Svensson kommer ifrån och de har spelat ihop i Grönahögs IK).

Lilla Malin, var det en glad pajas, eller??

– Nja, jag var ganska iaktagande. Jag var lite nördigt duktig, hade lätt för mig i skolan. Jag har alltid varit ifrågasättande.

Och hon är inte förvånad över sitt yrkesval. När det kom till sången på skolavslutningen då stod hon längst fram och sjöng för full hals.

Nu har hon ett eget bolag och konstnärlig frihet.

Och har skickat bidrag till melodifestivalen. I kväll finns hon på Bryggan i Ulricehamn och spelar. Hon skriver och sjunger på svenska.

Dina texter är lite sorgliga.

– Jag kan vara allvarlig. Men jag har väldigt lätt till skratt också.

Är det svårare att skriva glada texter?

– Ja, det är ingen myt. Det är svårare att skriva när man mår bra. Och det är något jag håller på att förlika mig med. Jag vill ju jobba med detta i hela mitt liv, men jag vill inte gå omkring och må dåligt hela tiden.

Hon skrattar. Det gör hon rätt ofta.

Har du förändrats sedan du blev mamma?

– Jadå. Jag känner mig mycket tryggare i allt jag gör. Har inte så mycket prestige. Jag prioriterar, har inte samma tid nu. När jag jobbar så jobbar jag.

Hon tystnar en kort stund.

– Men jag kanske inte blir större än så här.

Är du nöjd med det i så fall?

– Ja, jag börjar känna det så. Men mitt mål är att bli mer etablerad. Jag spelas på P4, har spelningar, visst. Men jag vill verkligen lyckas med det här.

Hon är taggad. Har haft lite uppehåll – nu är hon tillbaka, sugen, skriver på den nya skivan.

60-talets The Ronettes blandad med en kvinnlig Winnerbäck. Där är hennes musik nu.

Är lugnare

Hon känner ett lugn. Har hittat hem, trivs med musiken, musikerna.

Simon Ljungman, numera gitarrist hos Håkan Hellström, har betytt mycket för hennes musicerande – som musiker, bollplank, producent.

– Jag känner mig mer ödmjuk nu. Och i och med att jag har lugnat ner mig, så kommer saker till en. I början skulle jag ska vara med där och där. Nu börjar jag känna att jag kan ett hantverk, att jag är artist. Det var jag inte när jag var 20 år.

Tiden talar för MalinMarie, alltså.

Hon fick Borås Tidnings kulturstipendium 2005.

Vad gjorde du med de

25 000 kronorna?

– De åkte in i debutskivan.

Och slutligen, du är svensk mästare.

– Ja, jag har vunnit lag-SM i dubbelbugg.

Det var några år sedan, men dansen som intresse finns kvar. Och visst hoppas hon att karriären ska gå som en dans.

Men då med MalinMarie Claesson vid pianot och inte på dansgolvet.