GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Stefan Eklund: Har svensk litteraturkritik en framtid?

Svensk litteraturkritik debatteras flitigt. Det kan finnas flera skäl till, bland annat att den är under hot.
Stefan EklundSkicka e-post
Krönika • Publicerad 5 februari 2022
Stefan Eklund
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Jag kan känna en viss oro över bokrecensionernas plats på svenska kultursidor framöver.” BT:s Stefan Eklund om litteraturkritikens framtid.
”Jag kan känna en viss oro över bokrecensionernas plats på svenska kultursidor framöver.” BT:s Stefan Eklund om litteraturkritikens framtid.Foto: ANDERS WIKLUND / TT

Har litteraturkritiken en framtid i svensk dagspress? Eller ja, frågan kan ställas om all kritik av de klassiska konstarterna; musiken, konsten, teatern, men låt oss fokusera på litteraturkritiken eftersom den har debatterats en del det senaste året.

Jag kan känna en viss oro över bokrecensionernas plats på svenska kultursidor framöver, det finns ekonomiska branschskäl för den oron, låt mig återkomma till dem.

Men kanske den oron delas av flera, jag skulle tro det, och är en av de underliggande orsakerna till att högljudda diskussioner förs över vad god litteraturkritik egentligen är. Under hot ökar alltid verksamheters behov av att rättfärdiggöra sig och slå fast sin betydelse.

Debatten i somras om huruvida litteraturkritiken är för snäll (Victor Malm, Expressen) eller för elak (Anna Lundvik, Sydsvenskan) var intressant, absolut, men också någonstans ett rop på hjälp; Vi finns, se oss! Ett av startskotten för den debatten var Linda Skugges offentliga avrättning av Kristina Sandberg i en recension (Expressen) av dennes bok ”En ensam plats”. En text så elak att den omedelbart fick stor uppmärksamhet, vilket möjligen var det egentliga syftet med den. Gränserna för vad som ger genomslag har flyttats.

Men litteraturkritiken förtjänar en seriös diskussion. Senaste numret av tidskriften Essä kan ses som en sådan. I centrum har redaktören Emi-Simone Zawall placerat poeten och filosofen Thomas Thorilds klassiska text ”En critik öfver critiken” från 1791 och sedan låtit åtta författare och kritiker reflektera över den.

Ett bra grepp som ger perspektiv och leder läsaren till eftertanke.

”En text så elak att den omedelbart fick stor uppmärksamhet, vilket möjligen var det egentliga syftet med den. Gränserna för vad som ger genomslag har flyttats.”

Thorild skrev sin text i helig ilska över att inte ha fått det litterära pris han tyckte att han förtjänat. Ilskan är riktad mot den smakdomare, Johan Henric Kellgren, som dömde ut hans inlämnade bidrag. Thorild ställde i sin text upp några regler en kritiker bör följa:

”at taga hvar sak för hvad den är, att veta hvad man skall döma, at döma alt efter sin grad och sin art, ingen ting göres för sina fels skuld utan för sit värdes skuld”

Jag tycker att de är bra utgångspunkter för en kritiker även 2022.

I Essä finns flera intressanta texter som tar avstamp hos Thomas Thorild. Lina Samuelsson fördjupar sig till exempel förtjänstfullt i de kritikdebatter vi har haft sedan Thorilds dagar och Leif Zern ger en ingående bild av vad som gör en bra kritiker; att skriva för att förstå vad man har varit med om genom att först beskriva vad man sett eller läst. Därefter: analys! Leif Zern fokuserar på teaterkritik i sin text men jag tycker att det överhuvudtaget är en bra beskrivning av en god kritikergärning.

Men i framtiden? Tillbaka till min inledande oro och skälen därtill. Den gäller framför allt kritikens plats på lokaltidningens sidor.

Orsaken är att seriös kritik sällan fungerar digitalt. I Norge, landet där lokaltidningshusen är världsbäst på att attrahera digitala läsare och därmed är ett föredöme för svenska tidningshus, har man så gott som helt slopat litteraturkritiken. Den lockar inte unga läsare.

Så kanske är det i tidskrifter eller i nischade litteratursajter som svensk litteraturkritik kommer att få hållas. Och som prestigematerial i ett fåtal storstadstidningar.

Det vore inte bra för vare sig kritiken eller litteraturen.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.