Kultur

Sevärt drama saknar det lilla extra

Kultur Artikeln publicerades
Gustaf Skarsgård och Matias Varela spelar journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye, som bara hade hunnit över gränsen till Etiopien när de sköts och tillfångatogs av etiopisk militär.
Foto: Pressbild
Gustaf Skarsgård och Matias Varela spelar journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye, som bara hade hunnit över gränsen till Etiopien när de sköts och tillfångatogs av etiopisk militär.

Ambitiös och spännande verklighetsskildring som saknar det där lilla extra. ”438 dagar” är klart sevärd men når aldrig riktigt sin fulla potential.

438 dagar

Drama

I rollerna: Gustaf Skarsgård, Matias Varela m fl

Regi: Jesper Ganslandt

I kombinationen av skickligt återskapad realism, några onödigt monotona partier, genomgående fint skådespeleri och ett par lomhörda scener så formas en sevärd film som aldrig riktigt når sin fulla potential.

438 dagar. Så lång tid satt journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson fängslade i Etiopien i början av 2010-talet, anklagade för terrorism av den granskningsskygga diktaturen. Det är också titeln på Jesper Ganslandts (”Farväl Falkenberg”) ambitiösa filmatisering på boken med samma namn, skriven av huvudpersonerna själva och filtrerad genom ett manus av Peter Birro.

Schibbye och Persson spelas av skådespelarduon Gustaf Skarsgård och Matias Varela, som har en elegant naturlighet i sitt samspel med tacksam dynamik utifrån respektive personlighet. Närvarokänslan är stark genom Sophia Olssons stilsäkra foto och upplevelsen förhöjs av Ganslandts förmåga att betrakta verkligheten med poetisk blick. Filmen är som bäst när den svävar på gränsen mellan ’story’ och tillstånd.

I gengäld finns ett par scener som känns opassande komiska i det tunga sammanhanget, som om Birros manuspenna plötsligt stått obevakad och inte kunnat motstå frestelsen. Beskrivningen av Sveriges ambassadpersonal har en karikatyrartad slagsida som påminner om ”Hipp hipp”-karaktärer. Så även scenerna med Carl Bildt, spelad av Philip Zandén som gör en minister-imitation i paritet med en överförfriskad studentspexare.

Filmens tematiska hjärta och primära funktion är som en knuten näve för yttrandefrihet, oberoende journalistik och mänskliga rättigheter. Även här finns tendenser till ivrig övertydlighet i manus, men det är odiskutabelt relevanta frågeställningar formulerat som en spännande skildring av Schibbye och Perssons skrämmande upplevelser. Ett sätt att öka pulsen ytterligare hade varit att få följa händelseutvecklingen ur fler perspektiv, som det diplomatiska spelet bakom kulisserna eller arbetet på svenska nyhetsredaktioner. Nu blir det kraftigt centrerat på huvudpersonernas mödosamma fängelsevistelse. I sina svagare stunder infinner sig en känsla av tristess, trots komprimeringen från 438 outhärdligt långa dagar till 120 minuters spelfilm.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.