Serhij Zjadans roman vibrerar av närvaro

Romanen utspelar sig i Donbass 2015, månader efter den ryska annekteringen av Krim. Befolkningen har lärt sig att huka för rysk beskjutning men ännu har kriget inte blivit till vardag. Den unge läraren Pasja får i uppdrag att hämta hem sin systerson från en internatskola som plötsligt har hamnat under rysk beskjutning. Motvilligt lämnar han hemmet för en resa som borde vara kort, men som i krigstillståndet blir helveteslång. Utanför hemmet är ingenting längre säkert. Varken språket – ska han tala ryska eller ukrainska? – marken – var ligger minorna? – eller människorna runt honom går längre att lita på.

Serhij Zjadan kommer själv från östra Ukraina och i romanens precisa skildringar av kriget märks det att han själv har upplevt det han skriver om. Allra starkast är beskrivningen av hur logik och tid upphör och suddar ut både framtid och dåtid – allt som finns är just precis nu. Språkligt är romanen en injektion rätt in i hjärtat. Aldrig blir det dött, ständigt vibrerar det av närvaro. Sofia Uggla som översatt boken från ukrainska (inte ryska), har gjort ett makalöst jobb att överföra berättelsen till svenska.

Det finns romaner som är viktiga att läsa eftersom de säger någonting om vår samtid. Det här är en sådan bok. Idag har det krig som Serhij Zjadan skildrar fördubblats, och gäller inte längre bara Krim-halvön. Men, att en bok är viktig behöver inte vara en garanti för en stor läsupplevelse. Det speciella med ”Internatet” är att den lyckas både vara viktig läsning, och en otrolig roman.