Purity Rings svävande pop når halvvägs

Den kanadensiska duon Purity Ring har gjort smått olycksbådande elektronisk pop i ett tiotal år. De hämtar sin inspiration från samma dunkla 80-tal som “Stranger Things”-kompositörerna Dixon och Stein. Sångerskan Megan James låter både mystisk, klinisk och änglalik på samma gång. Purity Ring kommer alltid ligga stegen bakom genrevännerna i The xx och Chromatics. De vidrör samma atmosfäriska landskap, men har en tendens att bli för släta och enformiga. Men när multimusikern Corin Roddick hittar stämningen och James små bisarra berättelser tar sig in i hjärnan är kombinationen oerhört lyckad. Fokuset hålls inte rakt igenom på det tredje albumet, men när melodierna svävar med en sorgsen självklarhet är det lysande.