Pontare sjunger fram julstämningen
Fred Roger Pontare, född och uppvuxen i södra Lappland och nära vän till natur och orörd ursprunglighet, honom vill man gärna rangordna som en bland de främsta att musikaliskt tolka julhögtiden. I sammanhanget kan man förstå hans scenutstyrsel, ofta med en etnisk accent då den inspirerats av vad man kallar naturfolken.
Hans entré denna afton längs Gustav Adolfskyrkans altargång med lyftad fackla, välvuxet skägg och fotsid kaftan med guldblänk blir för publiken en spektakulär inledning till hans konsert. Den kommer inte att göra någon besviken. Bland annat har han en föredömligt avspänd kontakt med förväntansfulla åhörare. Och än mer förtjusas dessa av hans tolkning av både kända och mindre kända julvisor.
Nu förhåller ju det sig så, att Pontare har en försvarlig bredd beträffande de musikaliska genrerna, något som går igen i repertoaren. Schlager, gospel, melodier med högtidlig stillhet blandas och avslutas med Adams Julsång.
God hjälp har han, måste understrykas, av ackompanjerande musikanterna Annika Granlund och Rickard Nilsson, vilka trakterar skiftande instrument. Annika Granlund har dessutom en härlig sångröst som låter höra sig i en duett med Pontare.
Att det blir en mäktig konsert bistår också kören Notknäckarna med, både genom solonummer och som vokala ackompanjemang till solisten. Det bör sägas att kören ger intryck av smittande inlevelse, sannolikt upplyftad av sin entusiasmerande dirigent Jan Hjalmarsson.
Mörkret och regnskvalet hindrade inte att Pontares och hela ensemblens framträdande gav en fläkt av julstämning.
