Poesi, Gud och politik

Tisdagskväll på Kulturhuset. Stadsteaterns stora salong var fylld till nästan sista plats när BT:s kulturchef Stefan Eklund höll ett soffsamtal med Göran Greider. De gjorde avstamp i Greiders poesi.

Stefan Eklund läste en dikt ur Motsång, Greiders andra diktsamling, och undrade:

– Vem var Göran Greider när du skrev den?

Jo, det var 80-tal och Göran Greider hade flyttat från Vingåker. Han hade planer på att doktorera i idéhistoria.

– Men när jag skrev Motsång jobbade jag på SKF i Katrineholm. Det var lite pinsamt, när jag debuterade och mina arbetskamrater frågade ” vad heter din bok?” var jag tvungen att ropa genom lokalen” Vid fönstret slår ensamheten ut”, sa Göran Greider.

– Det var en intressant situation. Poesi och lyrik upplevs ofta som svåra. Jag jobbade som traversförare och körde enorma mångder smält järn. Mina arbetskamrater hade lite svårt att få ihop det.

Arbetarklass

– Du kommer från arbetarklass? sa Stefan Eklund. Hade dina föräldrar känsla för poesi?

Göran Greiders mor brukar ställa ifrån sig hans diktsamlingar som om de vore ”någon dyrbar kinesisk vas”. Men hans far var sjöman i 15 år och full av berättelser från havet.

– Han hade en air av globalt äventyr, sa Göran Greider och berättade om sina ”svarta affärer” - när han fick följa sin far till marknaden i Kivik.

Och äventyr är en del av poesi, menade Greider. Han har fyra bröder och alla arbetar med böcker. Själv gillar han poesi som inte är ”evakuerad på människor”. Han älskar amerikansk poesi där det är människor närvarande, skogshuggare, bankdirektörer. Själv inspireras han mycket av vardagen:

– Största delen av våra liv utspelas där. Jag skriver många dikter om att handla på ICA. Eller om sista dagen jag går med min dotter till dagis.

Annars ger han inte mycket för otillgänglig poesi, sån som liknade ”anteckningsrester efter ett seminarium”.

– Jag brukar säga att en dikt ska vara lätt att ta sig in i - och svår att ta sig ur.

Troende

Stefan Eklund läste ur Greiders diktsamling Jakobsbrevet. Den blev inspirerad av ”det mest radikala avsnittet i Nya testamentet”.

– Det säger att den som vill ta sin tro på allvar måste också gå ut och göra något i världen, sa Göran Greider.

I boken skriver han om en religiös upplevelse som överraskade honom själv. Idag kallar han sig ”troende” men inte ”kristen”.

– Först tyckte jag det var en smula pinsamt. Men i den kristna traditionen ligger också grunden till den socialistiska traditionen. Jesus såg dem som befann sig allra längst ner.

Det draget gillar Greider också hos poeten Dan Andersson, som han skrivit sin senaste bok om. Andersson fick en stjärnstatus efter sin tidiga död, men han skrev om tiggare och fattiga vandrare.

Poesi och politik

En av Göran Greiders mer udda böcker handlar om kläder och stil.

– Det började när en modetidning bad mig skriva om stil. Jag blev lite förvånad, sa Göran Greider, som stilenligt var klädd i arbetarskjorta, t-shirt, säckiga mysbrallor och gympaskor.

Göran Greider bekände att han tycker kläder är kul. Men kopplade därifrån direkt till politik:

– Modeindustrin är direkt förtryckande. Och så sitter 100 tals miljoner fattiga kvinnor och arbetar, utnyttjas för vi ska ha billiga kläder.

Och samma raska koppling från poesi till politik blev det när publiken fick ställa frågor. De spände från Dan Anderssons dotter (som är 87 år och bor i Örebro) över till frågor om vad Greider tror om finanskriser och den ökande klyftan mellan fattiga och rika.

– Det är bra, sådan spänvidd gillar jag, sa Greider.

Och dansband? Han hade max tio spelningar .

– Det var en mardröm att det rullade omkring en buss med ”Göran Greiders dansband” på i Vingåker. Det förstörde helt mitt rykte som rebell.

Inger Melin