Personskildringen sänker den prisbelönta norska deckardebuten
Den som fruktar snön
Författare: H.S.Palladino
Översättning: Kalle Hedström Gustafsson
Förlag: Modernista
Det händer mycket i Bjørk Isdahls liv. Hon är terapeut och lider av mardrömmar där hon blir kedjad vid ett träd ute i snön. En av hennes förra klienter, Azora, tar kontakt med henne och säger sig veta vad mardrömmarna beror på, men dör/mördas sedan. Bjørk blir indragen och misstänkt.
Bjørk är lite svår att förstå som karaktär. Hon berättar i jagform men verkar inte ha någon personlig vardag. En hel del känns oförklarat. Hon blir räddad från döden men frågar inte hur förrän flera dagar efteråt. Hon gör inbrott, blir svårt misshandlad, dödar och hittar lik, men man får inte riktigt veta hur hon reagerar. Det kräver fantasi att engagera sig för någon som känns osynlig.
Annars är det ett bra upplägg. Varför minns Bjørk inte något av sin barndom? Det är kallt, vått och sunkigt när Bjørk söker upp missbrukare i Oslos mörkaste hörn. Och det är ju inget fel att stämningen är genomdeppig, utan minsta solstrimma till kontrast. Martin Beck verkar munter i jämförelse.
