Kultur

Örongodis som inte stör

Skivrecension Artikeln publicerades
Peter Bjorn and John firar 20 år som band med sitt nionde album.
Foto: Johan Bergmark
Peter Bjorn and John firar 20 år som band med sitt nionde album.

Peter Bjorn and John fyller jämnt och släpper sitt varmaste album hittills. Trions musik låter som en dröm som inte vill ta slut. Men frågan är om de inte har blivit lite för bekväma?

Peter Bjorn and John

Album: Endless dream

Bolag: Ingrid/Border

Genre: Pop

Peter Bjorn and John firar 20 år som band. 20 år av smartness och smakfulla stilbrott. 20 år av fin gemenskap där förnamn får skapa bandnamn likt folktrion Peter, Paul and Mary. 20 år av slaveri under den klassiska popens tjänst och en konstant jakt efter den perfekta melodin. 20 år där en viss låt inneburit lika mycket framgång som känslan av ett tacksamt ok de har fått bära. Att nämna superhiten “Young folks” är en referenspunkt som är oundviklig och förmodligen en väldigt stor anledning till att gruppen fortfarande åker runt på USA-turnéer.

Att gå utanför en förhållandevis bekväm och kontrollerad mall är inte riktigt bandets syfte eller starka sida. När de väl gör det så funkar soundet allra bäst. “Rusty nail” och “Idiosyncrasy”, som släpptes redan förra året, är suveräna prov på när mörkret får falla lätt på musiken och spänningen dras upp några varv till.

Annars puttrar det på ett sätt som gör att du gärna vill krypa in i låtarna och bli omhuldad av positivism. Det är örongodis utan att störa ordningen. Om man bryter ner Peter Bjorn And Johns låtar så går det som vanligt att hitta små detaljer där varje del ibland känns större än helheten.

Musiken från Laurel Canyon på 60-talet med The Byrds, Joni Mitchell etc och 70-talets varma västkust med Eagles och Jackson Browne swishar båda förbi som en nostalgisk vind fylld av solsken och mockafransar. Det finns såklart stora sjok av pophistoria innanför trions västar och de har alltid lyckats hitta en chosefri och självklar ton. Frågan är om den är för mysig den här gången? Tanken och metodiken med deras nionde album är att den bara ska flyta på okomplicerat och utan onödigt tjafs. Som en ändlös dröm med andra ord. Enligt dem själva ska den vara fylld av färger och människor som vill hitta ljus i mörkret som motpart till den molliga och starkare “Darker days” från 2018. Men även fast förra albumet kändes mer intressant så är det är beundransvärt och fint på något sätt. Jag antar att världen behöver mer värme och tröst just nu.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.