Ögonöppnare om talibanväldet

Osama var en av 2004 års bästa filmer och visade världen att talibanväldet i Afghanistan kanske var 1900-talets vidrigaste regim. Buddha föll av skam är en påminnelse om att såren efter piskrapp, stenkastning och kalasjnikovkulor ännu är långt ifrån läkta. Tjugoåriga iranskan Hana Makhmalbaf är lika mycket fenomen som regissör; hon debuterade med en kortdokumentär som åttaåring och gjorde sin första långfilm sex år senare.

Flickan Bachtay (Nikbakht Norus) vill gå i skolan. På ett mycket skickligt och metaforiskt sätt visar Makhmalbaf upp de hinder som ligger mellan flickor i vissa länder och en utbildning; familjeplikter, fattigdom, fundamentalism, krig, religion, traditioner och vidriga, vidriga män i alla åldrar, män i skägg, män med höttande pekfingrar, hundraåriga män med knarriga röster och heliga skrifter och tioåriga män med trädgrenar som de leker är gevär. Och så vill de stena henne på riktigt: ”Jag vill inte leka stening”, säger Bachtay gråtande, och i stället travar hon på med sin skolbok med allt färre sidor. Bilden av hennes sammanbitna ansikte kommer att förbli en av de starkaste från filmåret 2008.

Erik Helmerson/TT Spektra