Kultur

Niclas Sennerteg: Därför hamstrar vi inför ”toapappokalypsen”

krönika Artikeln publicerades
STOCKHOLM 2020-03-12 
Det gapar fortfarande tomt i hyllan för toapapper i många varuhus och affärer.
Foto: Anders Wiklund/TT
STOCKHOLM 2020-03-12 Det gapar fortfarande tomt i hyllan för toapapper i många varuhus och affärer.

Toalettpappret är det enda som står mellan oss och undergången.

Det skulle man i alla fall kunna tro när man ser hur oroliga människor i Sverige och många andra länder har hamstrat toapapper som besatta.

Det är förstås lätt att göra sig lustig över det beteendet – och det har många också gjort. Sociala medier svämmar över av toalettpappersskämt. Och trots information om det ologiska i att hamstra toapapper i ett land som Sverige med sina vidsträckta skogar och fullt arbetande pappersbruk länsar kunder fortfarande butikshyllorna så fort nya rullar har kommit in.

Varför just toapapper? Varför gapar inte hyllorna med diskmaskinsmedel, och diskmedel lika tomma? För folk behöver ju också hålla tallrikarna rena. Det rationella hade ju varit att trygga renheten på både inkomst- och utgiftssidan i kristid. Men inte.

Hamstrandet av pasta, ris, handsprit och konserverade bönor i all ära, men toapapper tycks ha fått en särställning.

Vad är det som gör oss så oroliga för att inte ha tillräckligt av dessa rullar hemma? Mest uppenbart är de kopplade till en kroppsfunktion vi helst vill dölja – vi vill vara hela, rena och inte lukta illa. Och de flesta av oss kan inte minnas en tid eller ålder då vi inte använde toapapper. Det är tryggt att ha rullarna där, som en påminnelse om normaliteten.

Detta i ett läge där vi översvämmas av larmande journalistik, motstridiga budskap, desinformation och rykten – då många individer paradoxalt nog inte känner att de kan fatta rationella beslut på grund av en upplevd brist på just – information. Människan är också ett primitivt flockdjur som litar på gruppen för sin överlevnad, det vill säga, vi springer exempelvis åt samma håll när det blir panik. Ibland med katastrofala följder.

Instinktivt vill vi vill maximera överlevnadschanserna: När har vi skaffat tillräckligt med förnödenheter för oss själva, när vi inte vet vad som händer sedan? Det är grundläggande psykologi. I en plötsligt osäker och otrygg värld är det som vi panikhandlar åtminstone en sak vi kan styra över själva. Det är alltid något.

Och en annan sak: Om folk inte hittar ris eller potatis i affären, köper de kanske pasta istället. Men det finns inget alternativ till toapapper.

Även om hamstring inte är önskvärt ur samhällets perspektiv, för att det kan öka varubristen och kaoset, så finns det ingen mening med att håna de som hamstrar. De gör så gott de kan ur sitt eget perspektiv, med den otillräckliga information de har att gå efter.

Toapappret kan faktiskt också ses en symbol för den moderna civilisationen. Rullen hänger samman med de förbättrade hygieniska villkor som de flesta i västvärlden lever under sedan bara en mansålder tillbaka. Men civilisationens hinna kan tydligen vara tunn. Lika tunn som ett toapapper.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.