Annons

Nära och starkt om Vilhelm från soldattorpet

Vilhelm Moberg är en av våra mest omtyckta författare. Så varför har det aldrig funnits en ordentlig biografi förrän nu? Jens Liljestrand ordnar upp saken, med den äran. Recensenten Lena Kvist har läst en biografi med lätthet och djup.
Publicerad 24 augusti 2018
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Biografititeln ”Mannen i skogen” är vald från ett av Vilhelm Mobergs återkommande litterära teman: den ensamme starke mannen som går sin egen väg.
Biografititeln ”Mannen i skogen” är vald från ett av Vilhelm Mobergs återkommande litterära teman: den ensamme starke mannen som går sin egen väg.Foto: Okänd fotograf

En biografi? Vilhelm Moberg hade förstås varit rasande.

Han hade skrivit ett flammande brev – eller kanske mejl, det är ju ändå 2018 – till Jens Liljestrand: ”Aldrig NÅGONSIN har väl en svensk författare varit utsatt för en sådan häpnadsväckande kränkning av en biograf.”

Annons

Inte för att det finns något kränkande i Jens Liljestrands fullkomligt enastående biografi över författaren. Tvärtom är den skriven med en eftertänksam förståelse för författaren Moberg som framstår som en tämligen besvärlig kulturman. Vilhelm Moberg var lättkränkt och ständigt vansinnig över någon oförrätt. Han tog varmt till sig nya vänner men vände snabbt och brusade upp över vad någon skrivit eller sagt. Han bråkade med förläggare, kritiker, författarkolleger, regissörer, etablissemanget i allmänhet, präster, kungahuset. En Mobergbiografi som Jens Liljestrands, på 732 sidor inklusive källförteckning, hade garanterat innehållit något som misshagade Moberg. Och då hade han rasat, var så säker.

Jag kallar honom Moberg, för så sa vi alltid i min familj. Hemma hos oss var Moberg bokhyllans stolthet och fyllde lika mycket plats som alla andra författare tillsammans. Vår familj stammade från ett fattigt soldattorp, många generationer tillbaka, och som så många svenskar ur arbetarklassen kände vi att Moberg skrev vår historia.

Jens Liljestrand kallar honom nästan genomgående ”Vilhelm”.

”Torpet hade inte ens ett dass, snön yrde upp i rumpan på Karl Vilhelm när han bajsade utomhus i en grop.”

Fast allra först kallades Vilhelm Moberg vid sitt första tilltalsnamn Karl, hemma i soldattorpet i Moshultamåla i Algutsboda i Småland nära gränsen mot Blekinge. Det var förfärande fattigt, med en diet på salt sill. Torpet hade inte ens ett dass, snön yrde upp i rumpan på Karl Vilhelm när han bajsade utomhus i en grop. I Sverige, för drygt 100 år sedan.

Jens Liljestrands biografi är mer än litteraturhistoria.
Jens Liljestrands biografi är mer än litteraturhistoria.Foto: Fredrik Hjerling

Men Amerikasläktingarna skickade pengar. Och familjen kunde köpa ett hus på en höjd, med riktigt dass.

I princip alla i Vilhelm Mobergs släkt hade emigrerat till Amerika. Vilhelm var också på väg, men hans förtvivlade mamma bönföll honom att stanna.

Att ”Mannen i skogen” ger så stor behållning, faktiskt mycket mer än vad man kan begära av en vanlig författarbiografi, beror på att Jens Liljestrand ger ett sammanhang långt bortom litteraturhistorien. Verkligheten tränger fram, genom decennierna.

Till exempel: Allt börjar med en berättelse om den lille sexårige pojken Ivan som försvinner från sitt hem i södra Småland och ensam går över gränsen till Blekinge. Ivan hittas redan samma kväll, men det tar ytterligare två dagar innan han identifieras och hämtas hem till de förtvivlade föräldrarna. Detta är samma kväll som Vilhelm Moberg föds, vilket Jens Liljestrand använder på ett mycket skickligt sätt för att placera läsaren in i ett sammanhang. Berättelsen är dessutom gripande i sin enkelhet. Jens Liljestrand författar med den äran, ganska mobergskt faktiskt. Det är hjärtskärande när han citerar Vilhelm Mobergs världsvana dotter Birgitta, som säger om sin farfar och farmor från soldattorpet: ”Man förstod inte ens vad farmor och farfar sa. De var som från en annan värld.”

”Mannen i skogen” tar med läsaren till alla Vilhelm Mobergs världar. Den fattige knektasonen blir journalist, dramatiker och romanförfattare. Genombrottet kommer med romanen ”Raskens” 1927 men den riktigt stora succén blir förstås utvandrarserien med start 1949.

Moberg är heltidsarbetande familjefar i småstad när författare som Eyvind Johnson och Harry Martinson reser runt och lever bohemiskt. Senare i livet blir han själv världsresenär och bor på många olika ställen i Sverige, Sydeuropa och USA.

Annons

Men Vilhelm Moberg framstår inte som någon särskilt modern person, trots att han rest så långt och sett så mycket. Han skriver föraktfullt om judar och homosexuella så sent som på 1950-talet. Han längtar efter en son, och fnyser åt sina fyra döttrar. Men när han väl får en son som sladdbarn reser han bort från familjen för att skriva – och förvånas när sonen inte lever upp till förväntningarna. Jens Liljestrand ser på allt detta med nutida ögon, vilket gör det tydligt också hur samhället har förändrats.

Vilhelm Moberg led av depressioner och tog ju livet av sig till sist, på Väddö i Stockholms skärgård 1973. Men till skillnad från författarkollegan och generationskamraten Karin Boye har han aldrig definierats av sitt självmord. Han levde sitt liv, dog sin död.

Och Mobergs nya minnessten, ”Mannen i skogen” från 2018, är mer än litteraturhistoria.

Lena KvistSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons