Mörker och hopp ryms på ”Jehova”

”Jehova” är Hurulas fjärde soloalbum, och liksom på de tre föregångarna så är det smärtsam samhällsrealism som skildras i den svarta poppunken. Här ryms missbruk, kriminalitet och socialsekreterare som inte lyssnar. Men här finns också den löjligt vackra och romantiska pianoballaden ”Främlingar igen”. Och en gnutta hopp.

Musikaliskt är det mer lekfullt än tidigare. Han kliver ut från sitt trygga rockrum med hamrande gitarrer och rundgång, han lämnar det inte bakom sig, men de flesta spåren går i ett långsamt, eftertänksamt tempo och ”Arvet” med sin lättsamma melodi känns som en helt ny riktning för den mörkklädda norrlänningen.