Monstren tar plats på divanen
Monster i terapi – skräcklitteraturens ikoner hos psykologen
Folkbildande spänning
Författare: Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg
Förlag: Norstedts
Idén är genialisk och läsningen är en fröjd. Fyra av litteraturhistoriens mest kända monster går i nutida terapi. Doktor Jekyll tvingas konfrontera den impulsstyrde mr Hyde, bildligt och bokstavligt. Den unga och naiva Laura som förälskat sig i och förförts av den förslagna vampyren Carmilla får hjälp att uttrycka sina egna behov. Den utbrände Victor Frankenstein tvingas ta med fästmön Elizabeth och sitt så kallade monster för okonventionell familjeterapi. Dandyn Dorian Gray är ett ypperligt förtida exempel på hur det sociala flödet kan nära narcissism och en besatthet av att visa upp sig.
Ramhistorien: En svensk psykolog som kommit i kontakt med tidsresenärerna vill få hjälp av nutida psykodynamisk samtalsterapi. Hon planerar också att skriva en bok om samtalen (vilket verkar oetiskt). Bokens första sida är en vädjan till polisen från hennes hustru om att intensifiera sina ansträngningar – berättaren har nämligen försvunnit.
”Spännande, underhållande och folkbildande på alla nivåer”
Presentationen sker via materialet som hittats på hennes mottagning: transkriptioner från samtalen med anteckningar i marginalen, arbetsdagboken, mejl till handledaren, researchmaterial i form av utkast och artiklar (inklusive en av Jenny Jägerfeld som bokens jag är aningen missunnsam mot). Insmuget finns så skilda saker som Freuds teorier om detet, jaget och överjaget (och överjagets nutida njutningskrav), en psykopat-checklista, en översikt över lesbiska vampyrfilmer och funderingar över ondska, moral, fåfänga, kraven på perfektion och lycka. Spännande, underhållande och folkbildande på alla nivåer.
Psykologen Jenny Jägerfeld skriver vanligtvis romaner för ungdomar (som med behållning även kan läsas av vuxna) medan Mats Strandberg främst skrivit fantasy för ungdomar och barn samt skräck. I bådas tidigare böcker är humor en viktig beståndsdel, och så även här. De vet att stora frågor med fördel kan diskuteras i mer lättsamma former utan att ge avkall på tyngden.
Psykologens grävande i patienternas inre bidrar till att skapa spänning. Samtidigt som hon har svårt att låta bli att konfrontera dem och börjar hon också konfrontera valen i sitt eget liv och yrkesliv. Vad är till exempel poängen med att behandla individer för problem som inte är individuella utan strukturella?
Att patienterna är hämtade från den pryda och prylfixerade viktorianska eran ger upphov till såväl komik som krockar när det gäller värderingar och ordval, inte minst när det kommer till synen på sexualitet eller kvinnor. De må komma från en annan era och beskrivas som monster (i den här kontexten kan de också ses som yttre manifestationer av inre demoner) men deras problem är tidlösa och högst mänskliga.
