GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Molly Sandén har hittat hem på flera sätt

I slutändan är det framförallt texterna och berättelserna som blir avgörande för skivans identitet, skriver BT:s recensent Karin Grönroos om Molly Sandéns album ”Det bästa kanske inte hänt än”.
Publicerad 29 maj 2019
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Molly Sandén.
Molly Sandén.Foto: Linn Wexell

Molly Sandén

Genre: R&B/Pop

Album: Det bästa kanske inte hänt än

Bolag: Sony/SME

På ”Det bästa kanske inte hänt än” fortsätter Molly Sandén det svenskspråkiga grepp hon inledde i och med föregångaren ”Större” som ju blev något av en snackis när den släpptes i fjol.

Även rent musikaliskt är det en hel del som känns igen när Sandén nu följer upp. Pop och R&B står fortsatt i fokus, och arrangemangen som helhet ramas ofta in av housig krispighet. Lägg därtill starka melodier samt personligt tilltal och bilden klarnar ytterligare.

Rent tematiskt finns det däremot skillnader, och i slutändan är det just texterna och berättelserna som blir avgörande för albumets identitet. Uppbrottet från Danny Saucedo är en uppenbart viktig ingång, men lika mycket utforskar Molly Sandén relationen till sig själv och sin egen utveckling.

”På många sätt har Molly Sandén hittat hem i sitt tilltal, men framöver kan hon mycket väl unna sig att lägga tid på att experimentera fram mer mångbottnade och dynamiska arrangemang.”

De klubbiga ljudbilderna rimmar väl med ögonblicksskildringar från dansgolv och sena nätter. Som tydligast blir det i singeln ”Den som e den”, men Sandéns frihetslängtan luftas även i det drivande, pumpande titelspåret: ”Du längtar efter nästa steg, men jag har börjat festa mer. Vi ville alltid samma saker, nu är jag inte lika säker”.

Även om tempot emellanåt saktar ner och skalas av är soundet enhetligt, och tack vare att produktionen begränsats till nio spår blir lyssningen aldrig riktigt långtråkig. Fast, samtidigt som det personliga och lättillgängliga fint vävs samman så uppstår efter ett tag ändå viss längtan efter något som bryter av.

Visst. På många sätt har Molly Sandén hittat hem i sitt tilltal, men framöver kan hon mycket väl unna sig att lägga tid på att experimentera fram mer mångbottnade och dynamiska arrangemang. Den tidsenliga fräschören i all ära, men särskilt hållbar har den inte visat sig vara.

Desto mer botten och stabil grund kan hon då förmodligen hitta i soulen, här bland annat representerad i spår som ”Luften e fri” och ”Hata mig”.

Karin GrönroosSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.