Megan Thee Stallions ”Traumazine” är ett fulländat verk

Som multipel grammisvinnare och nu en av hiphoplegendarerna, har även personliga tragedier kommit till ytan. Megan och skivbolagets vardag har kantats av stämningsansökningar och tvister som handlar om vad som utgör ett album.

För två år sedan var hon med om ett skottdrama med sin före detta partner Tory Lanez, som ledde till stora rubriker på amerikanska nyhetssajter. Att döma av tonen i ”Traumazine” är albumet hennes mest seriösa och bitande verk. Har du lyssnat på hennes singlar lite löst tidigare kanske du tror att hennes stil endast består av sensualitet, egenmakt och humoristiska dissar. Men i Megan Thee Stallions lyrik går det alltid att se ett större djup som grundar sig i att hon egentligen bara vill bli sedd och respekterad som vilken talangfull rappare som helst. I det här skivsläppet hörs tydliga utrop som handlar om personlig befrielse och ett stort pekfinger riktas till de som har motarbetat henne genom åren. Flödet och tempot är växlande, precis som hennes sinnesstämning.

Rapparen från Texas visar att hon har ett till synes obegränsat förråd av fenomenala dissar, både mot musikindustrin, mot troll och hala män. Likväl har Megan också lekt med kaxiga och erotiska texter där hon stärker sig själv och sin kvinnlighet. Hon har gjort det utmärkt tidigare, men nu känns det mer närgånget än någonsin. Hon tog definitivt till sig av kritiken mot fjolårets album och har nu kommit med ett material där vi får en djupare inblick i hennes liv. ”Traumazine” är en uppföljare som är lika delar sårbar och träffsäker.