Stefan Eklund: Med poesi kan vi gå vilse mot ett hälsosammare liv
Det är bra att läsa. Det tycker alla. Inte minst möts man av det budskapet under den pågående Bokmässan i Göteborg. Men varför är det bra att läsa? Ett svar, bland flera, är att det lär oss vad det är att vara människa. Det är att aldrig bli färdig.
Det är en av slutsatserna i läkaren Anders Rosengrens bok ”En oväntad glänta” (Korpen) som ges ut i samband med Bokmässan i Göteborg. Det är en spännande text där den moderna läkekonsten möter skönlitteraturen. Anders Rosengren använder sig främst av Tomas Tranströmers poesi, som är ett slags ofärdighetens manifest, men dyker också ner i författare som Birgitta Trotzig och Jon Fosse, filosofer som Martin Heidegger, Martin Buber samt mystiker som Mäster Eckhart och diplomathjälten Dag Hammarskjöld, mördad under ett fredsuppdrag och efterlämnande ett bokmanus med noteringar, ”Vägmärken”, där han presenterade sig som en av de mest intressanta mystikerna i vår egen tid.
Anders Rosengrens budskap är att vi, för att ”hantera tillvaron på ett hälsosamt sätt” behöver ”kombinera vetenskapens svar med existentiella frågor.” Han är själv mannen bakom ”Livsstilsverktyget”, en satsning av Göteborgs universitet, som handlar om att bättre hantera stress, sömn och oro.
I boken vidgar han hälsodimensionen till att inte bara beröra medicinska faktorer utan även det som kan kallas existentiell hälsa.
Han har god hjälp av WHO som framhåller åtta aspekter av just existentiell hälsa: inre harmoni, förundran, livsmening, andlig styrka, andlig närhet, helhet, hoppfullhet och tro som en resurs.
Här kommer skönlitteraturen in. Och Tomas Tranströmer. Den svenske nobelpristagaren har som få andra poeter utforskat den paradoxala omöjligheten; att med ord fånga det som inte går att fånga med ord. Eller med Anders Rosengrens egna ord: ”Hälsa handlar om något mer än konkreta mätvärden. Det handlar om att leva med tillvarons osäkerhet, att vila i det ovetbara.”
Det är ingen tillfällighet att det Tranströmercitat som inleder boken är detta (ur ”Sanningsbarriären”):
Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Anders Rosengrens bok ”En oväntad glänta” är tämligen tunn, men innehållsligt oändlig. Jag driver själv ett för evigt oavslutat privat projekt; att förstå världen genom att läsa den skönlitteratur som världen alstrat. I Rosengrens bok finns hjälp att få. Han närmar sig till exempel det tranströmerska tidsperspektivet på ett inkännande sätt via de antika tidsbegreppen kronos och kairos. Tomas Tranströmers poetiska förmåga att samla tiden i ett enda svindlande närvarande nu, kairos, öppnar för en trösterik syn på tidens obarmhärtiga gång. ”Perspektiven vidgas”, skriver Rosengren. ”Kanske får vi rent av syn på oss själva.”
Det är fint att sådana här tankar får plats på Bokmässan i Göteborg, en på många sätt högljudd och festlig marknadsplats för litteratur av alla möjliga slag.
Men det kanske är som Tranströmer skriver, i samlingen ”Det vilda torget”, om blåsippornas lönngång till den verkliga festen, den ”som är dödstyst”. Den kan man hitta även på Bokmässan, i den litteratur som söker det ofärdiga.
Fotnot: Klockan 15 idag lördag på Bokmässan samtalar Anders Rosengren med Helle Klein, Antje Jackelén, och Stefan Eklund om Tomas Tranströmers poesi.
