Med känsla för språket

Han rör sig i språken lika smidigt som han djupdyker i databaserna.

Eller?

Det där med att översätta är inte helt enkelt. Och han har gjort det förr. Nu är han aktuell med diktsamlingen En lycklig dag i mitt liv av den rumänske författaren (och nobelpriskandidaten) Mircea Cartarescu.

– Det finns den där viskningsleken, du vet. Och jag tror att det finns ett gammalt experiment där man översatte en text till ett annat språk, sedan till ett tredje och ett fjärde och till sist översatte man tillbaka till ursprunget, och det blev inte så likt.

Trogna originalet

Lars-Inge Nilsson utgick från ett tyskt urval av Cartarescus dikter. Den andre översättaren heter Dan Shafran och är bibliotekarie på Kungliga biblioteket. Och han förestår ett rumänskt kulturinstitut i Stockholm.

Shafran utgick från rumänskan.

Och så fogades deras arbete ihop.

Hur mycket kan du göra eget, och hur mycket måste du vara trogen originalet?

– Det här fungerade därför att vi båda är inriktade på att vara trogna originalet. Översättaren ska hålla sig i schack.

Att bara gå på den tyska översättningen skulle inte fungera, visade det sig. Han var tvungen att ge sig in på lite rumänska och lära sig lite, för att se hur den tyska översättningen förde sig gentemot originalet.

Mycket lexikon, mycket surfande på nätet, ordböcker online. Många böcker att slå i. Jämförelser med den engelska översättningen?

Hitta tonfall

Mycket jobb, helt enkelt. Och rätt lite betalt.

Varför håller du på?

Han tänker en stund. Lars-Inge Nilsson ger det där eftertänksamma intrycket. Han talar ganska långsamt. Lågmält. Vi sitter i kulturhuset, personalens matrum. Han lutar sig fram i soffan, bläddrar i böckerna, i papperen.

– Tja? annars hade jag kanske aldrig läst några dikter av Cartarescu.

Vilka svårigheter kan du stöta på, när sliter du ditt hår?

– Det gäller att få ett sammanhang, ett tonfall. Det är nog det värsta.

Ord och valörer måste han ta hänsyn till. Ett exempel:

”? jag sade bara: ’med gärningar kan du bedra mig, men inte i själen’. Sedan gjorde jag värnplikten?”

– Hade det varit en svensk poet hade han skrivit: ”sedan gjorde jag lumpen”. Men Cartarescu inte är svensk.

Det är inga svårtillgängliga dikter som Cartarescu skriver. Han skrev dem mest på 80-talet, gick sedan över till prosa, hyllad prosa. Han har nämnts i nobelprissammanhang.

Så kanske får Lars-Inge Nilsson hyra fracken om några år och ge sig av till Stockholm den 10 december.